Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Syndens följder (Rom. 6:1-2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVIGHETENS HO TF.
honom och hålla honom för spott (Hebr. 6: 6);
emedan det är Guds långmodighet, som kallar
mig till bättring (i Petr. 3: 20), skall han ock
få vänta» ? Mina bröder, det gifves tvenne slags
synder: svaghetsynder och uppsåtliga synder.
Svaghetsynder äro sådana, i hvilka vi alla
ofta råka falla på grund af vår naturs
medfödda svaghet, våra mer eller mindre starka
begärelser och frestelser; vi älska då icke
synden, utan afsky henne, vi uppsöka henne icke,
utan fly henne, vi omhulda henne icke, utan
kämpa och strida mot henne. Detta är den
kamp, i hvilken Guds ande kämpar med vår
ande, och i hvilken Gud — så tro och hoppas
vi i ödmjukhet — skall omsider beskära oss
seger och förlåta oss alla våra synder. Men
det finnes ett annat slags synd — långt
farligare, skamligare och mera svårbotlig — det
är den uppsåtliga synden, som begås med
be-rådt mod, med vett och vilja. Den eger rum,
när vi äro nöjda med synden, när vi hafva
sålt oss under synden, när vi icke längre strida
mot henne, utan mena oss kunna förblifva i
henne. Detta är syndens djupaste, mörkaste,
förfärligaste och farligaste afgrund; och det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
