Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kort framställning af de förnämsta eskatologiska åsigter som framträdt inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVIGHETENS HO TF.
När så t. ex. den senare talar om ett slags
eld af förintande natur, men tillägger, »för så
vidt man icke hellre borde tänka sig en
handling af större kärlek till menniskan och värdig
honom som straffar» (<pdavrp<o-örspov y.at zou
xo/mCovtoc è/T«?£ft>f), så är det klart, att den
store patriarken af Konstantinopel — han som
förvärfvat tillnamnet »teologen» — lemnat
frågan öppen.
Äfven lärare, som i andra punkter voro
Origenes’ motståndare, anslöto sig till denna
hans uppfattning, hvarvid vi särskildt vilja
nämna Diodorus af Tarsus i hans TIep\ Olxovopias
och Theodorus af Mopsuestia i hans
utläggning af evangelierna. De grundade sina
invändningar mot den vulgära uppfattningen pä
ojemförligheten mellan en syndares eviga straff
och hans korta lifstid, på Guds nåd och på
det otänkbara deruti, att den gudlöse för
intet annat ändamål skulle ryckas undan
döden än att blifva plågad utan utsigt till
förbättring.
Dessa åsigter bestredos och förkastades
visserligen af en och annan teolog, men i en ton,
som ljuder långt mer af medkänsla och vördnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
