Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annans godtycke. Ett sådant beroende skulle Adlercreutz,
som i tjensten var mycket yngre än Wrede, icke kunnat
undvika och blef, vid närmare eftersinnande, heldre hemma än att
genom en ovanligt hastig befordran åtkomma högsta
värdigheten. Deremot ansåg han nödvändigt att göra Wachtmeisters
corps så stark, att denna kunde, i nödfall, ensam bjuda
Ryssarne spetsen på fältet, sedan Kamensky efterlemnat några
tusen man mot Wrede. Med anledning af allt detta trodde man
vara bäst: “att begge generalerna skulle sjelfva få uppgöra, huru
Ryssarne borde utdrifvas ifrån Vesterbotten; men bibehålla
makten oafkortad inom hvar sin armé tills deras förening blifvit
verkställd. Derefter ansåg man det falla af sig sjelf att den,
som innehade högsta fullmakten, toge befälet.“
Oaktadt det var strängt förbjudet att yppa konseljens
förhandlingar, erhöll hofpersonalen stundom tidig kunskap om
deras beskaffenhet, och ett qvickhufvud yttrade: “Våra vise män
bära sig alldeles så åt, som Chapman skulle göra, om han satte
två nästan lika höga master uti ett linieskepp och glömde att
en tredje, ännu högre, måste stå emellan dem, hvarförutan
manövern omöjligt kan gå väl.“ Carl XIII, till hvars hemseder det
hörde att, i kapp med sin gemål, skratta åt lustiga infall,
synnerligast då de hade anstrykning af sjöstil, fann liknelsen så
rolig, att han uti en mindre krets upprepade densamma för
Adlersparre, hvilken svarade:
“Det har jag länge tyckt, fastän jag sjelf lagt en trasa
på den byken; men i Eders Maj:ts makt står att tackla skutan
sä, att hon gör heder åt sin redare.“
“På hvad sätt?“
“En stormast, eller öfverbefälhafvare är nödvändig, der två
lika starka krafter annars kunna komma att draga åt hvar sitt
håll. Expeditionen består ej blott af landtrupper utan äfven af
tvenne olika sjövapen, dem en amiral måste kommendera. Om
Puke dertill utses, kan han på samma gång styra det hela och
hvar karlen har hjertat sittande, såg Eders Maj:t sjelf, då han
under förra finska kriget var flottans ledare. Hela vår
krigshistoria eger knappt något motstycke till genombrytningen vid
Viborg, der Puke gick i spetsen. Fastän femtioåtta år
gammal, äro hans både själs och kroppskrafter oförminskade.“
“Kom i håg att här skall hufvudsakligen manövreras och
stridas till lands.“
“Det må blifva generalernas ensak; hans, att förebygga
skada af olika meningar dem emellan, säga hvart de skola gå
och bispringa den, som behöfver hjelp.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
