Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån hvilken expeditions-arméen af Kamensky kunde
misstänkas att försöka falla honom i ryggen, och således måste
försvaras med åtminstone 3,000 man. Denna styrka vore att anse
såsom blockerad; hvarefter Ryssarne icke hade mera än 7000
man, fördelade emellan Umeå och Öre elf. När nu de svenska
arméerna skulle, ifrån blotta demonstrationer öfvergå till
operationer, mötte dem åtskilliga svårigheter. Alla strömmar voro
utfallne och landning vid deras mynningar ytterst besvärlig;
hvarjemte landvägen gick fram på långt afstånd ifrån dem, så
att den rätta verksamheten fördröjdes. Huru utvecklingen af
alla rörelser skulle ske och hvarest det allmänna
drabbningsstället skulle blifva, kunde ej bestämmas förr än
demonstrationerna förutgått och följderna af dem visat sig. De sistnämda
berodde dessutom på väder och vind, hvilka möjligtvis
fördröjde just det, som man önskade blifva hastigast verkstäldt;
men huru som helst, så fanns ingenting för Svenskarne
oersättligare än förlust af tid.“
“Afvägde man allt, som tycktes visa sig för och emot, kunde
det antagas, att fienden blott med sin halfva styrka sökte
fördrifva Wredes armé ifrån Nordmaling och dervid hota honom
i venstra flanken, men hvarken gick fram eller tillbaka med
hela corpsen, hvilkens återstående del, hållen i medelpunkten
på en halfcirkel af cirka 6 mils periferi, kunde anfalla hvar
han ville inom densamma, utan att Svenskarne förmådde nog
tidigt upptäcka rätta meningen.“ Så vida antecknaren rätt
uppfattade von Döbelns yttrande, trodde den sistnämde att
de egentliga operationerna skulle räcka 3 à 4 dagar, under
jemn strid, hvilken visserligen toge Svenskarnes krafter i starkt
anspråk; men borde skänka dem seger, om de kunde hålla ut.
Sjelfva sättet, hvarpå expeditionsarméen skulle manövrera,
vidrörde han icke omständligt, utan sade blott; “att
landningstrupperna alternatift med fördelningarne af norra arméen, borde
vara fienden nära och i kraftigt handgemäng med honom.
Medan detta skedde kunde man vänta att äfven Kamensky, å sin
sida, skulle göra demonstrationer, för att afleda uppmärksamheten
ifrån den punkt, der han ville drabba; hvarföre fördelnings-
och brigadchefer borde, med attack-kolonner, ofta söka få
upplysning om hans planer. Härvid vore förmånligast att hålla
sig nära fienden, ofta ombyta anfalls- och demonstrationsställen,
samt hålla de använda brigaderna i beständigt samband med
sina fördelningar.“
Likasom för att gifva Wachtmeister ett slags fingervisning,
berättade han “att Kamensky var elev af Suwarow;
öfverdrifvet tilltagsen och alldeles okunnig om hvad det ville säga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
