Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarföre så skedde, och han ej en gång fick befälet öfver de
till Ytterboda åtgående trupperna af hans egen brigad, hvilket
måhända varit nyttigt, utgör ett särskildt kapitel, som här ej
kan vidröras, långt mindre afhandlas.
Under den tvungna sysslolösheten, livaröfver han uti sin
enskilda rapport tyckes klaga, fördref han tiden med att
uppmärksamma alla till högqvarteret anländande rapporter och
der-ifrån aflfärdade order. Sedermera var jag i halftannat år
adjutant hos honom under fälttagen i Tyskland, Holstein och Norge,
då samtalet mången gång föll på fordna händelser, och jag
erhöll åtskilliga upplysningar, som annars svårligen kunnat
åt-komrnas. Beträffande sjelfva utförandet af de olika corpsernas
strider, har jag blott trott mig böra omnämna hvad jag sjelf
såg. eller hörde i dem deltagande ögonvittnen, efter sakens
närmare begrundande, omtala.
Söder om bron utgjordes den svenska centern af tvä
kanoner och, pä sidorna tätt invid dem, Södermanlands l:sta
bataljon. Detta regementes 2:dra bataljon bildade, efter första
dusten, ensam den venstra flygeln; men denna förstärktes med
Jönköpings 2:dra bataljon, hvilken dock, enär flanken skulle
stödjas emot än, kom att stå temligen långt afskild eller
åtminstone mycket utsträckt. Högra flygeln formerades
derige-nom, att först Jönköpings 3:dje, så en bataljon lifgrenadierer
och, derefter, Westmanlands bataljon framryckte till höger om
Södermanländingarne; men äfven med långa distanser
sinsemellan, hvilka några jägare-afdelningar sökte uppfylla med sina
kedjor.
Något före klockan 11 infann sig brigadchefen, åtföljd af
sin adjutant fänrik Edelfelt, vid vårt bakom byn stående
regemente och ropade på afständ: “Öfverstelöjtnant Hederstjerna,
låt slä ställning!” Kommen närmare, yttrade han: “Generalen
har befallt, att öfverstelöjtnanten skali. med Kronobergs l:sta
bataljon, genast rycka öfver bron, turnera fiendens venstra
flygel och dervid söka borttaga dess på landsvägen placerade
ar-tilleripjeser, samt understödja de trupper af l:sta brigaden, som
redan äro i elden.“
Både uti sjelfva ordern och sättet livarpä den meddelades,
låg någonting som väckte uppmärksamhet; synnerligen hos dem.
hvilka närmast kunde komma ifråga att taga befälet öfver
bataljonen, om Hederstjerna stupade. Det var derföre välkommet
att, under truppens uppställning, få se öfverstelöjtnanten
förtroligt samspråka med brigadchefen och, derefter, höra denne högt
yttra, då marschen anträddes: “Farväl, bror Hederstjerna!
Troligtvis får du tydligare föreskrifter af någon adjutant eller an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
