Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TILL ELIS SCHRÖDERHEIMS BIOGRAFI - Elis Schröderheim. Minnesteckning af E. M. Fant. 1795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råd eller biträde i allmänna ärenden, kunde han icke umbära hans behagliga och beständigt underhållande umgänge.
Man kan ock med lika skäl säga, att Schröderheim af Gustaf skapades till hvad han var. Den qvickhet i uppfinning, den finhet i omdömet, den vidd i utsigter, som voro denne herres naturliga gåfvor, dem fordrade och väckte han hos dem, som honom omgåfvo. De många grannlaga ärenden och förrättningar, i hvilka Schröderheim af konungen nyttjades, vande hans naturliga urskiljning vid den lätthet att känna människor och att finna sättet, på hvilket hvar och en skulle intagas och ledas, som egentligen gjorde hufvuddraget i hans målning.
Själf mästare af vältalighet, både i tal och skrift, fordrade denne konung af den, som skulle författa hans bud och befallningar, den lätthet och tillika noggrannhet i uttryck, som alltid utmärkte Schröderheims penna. Om konungen däruti gifvit honom det yppersta vitsord, då han inställde honom till ledamot i Svenska Akademien, har han tillbaka uti sitt inträdestal gjort rättvisa åt sin store läromästare.
Han befordrades i denna ställning med snabba steg till protokolls- och expeditions- samt slutligen statssekreterare vid inrikes civilexpeditionen, utan att mängden af de sysslor, som dessa ämbeten åtföljde, och de mångfaldiga andra, som honom ålades, betog det minsta af den lätthet och munterhet, som fordrades såsom den första egenskapen af dem, som hade närmare tillträde till denne konungens person. Uti åminnelsetalet öfver salig riksrådet Creutz har han gjort sin egen apologi för de tillmälen, honom kunnat göras, antingen för för ringa ordhållighet uti sina löften, eller för mycken vårdslöshet uti sin enskilda hushållning. Den förra kom af en verklig hjärtats böjelse att vilja tjena, åtminstone tala väl vid alla. Till den senare tilläto dels hans öfriga omständigheter honom icke att lemna någon tid, dels fordrade hans ställning att ofta deruti öfverskrida sina vilkor.
Han var tillika bondeståndets sekreterare vid riksdagen 1786, förestod i många år hofkanslersämbetet, och förde protokollet i hemliga utskottet vid 1792 års riksdag, utom det att han i halftannat år förestod landshöfdingesysslan i Upsala.
Det tidehvarfvet, då han var gällande, slutades 1785. Han har den hedern, att konungen själf uti sitt tal ifrån tronen till ständerna 1792 räknade det för den lyckliga delen af sin regering. Man klagade väl denna tiden nästan mera öfver hofvets nöjen, än man sedermera gjorde öfver krig och utskylder; men den jämförelse, en patriotisk och oväldig eftervärld gör emellan bägge tidehvarfven, skall nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
