Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven i dessa oväntade omständigheter. Han lemnade befälet åt den hjälte, som anfört hans flotta, själf ilade han till hufvudstaden, omfamnade ett älskadt konungahus, besörjde anstalterna, och snart såg man honom vid Mora och Rättviks kyrkor, på de grifter, där Gustaf Wasas följeslagare hvila under Sveriges välsignelser, kalla ännu en gång till dess befrielse Dalarnes redliga folk. De svuro honom en trohet, hvilken de sedan bevisade. Uppmuntrad och tröstad af de lika tänkesätt, hvarmed Vermlands inbyggare honom omfamnade, gick han tryggt till den fiendes möte, som redan nalkades Göteborgs murar.
Eftervärlden hade kanske blifvit mera oviss om det var Gustafs mod och vishet, som frälste denna vigtiga ort och återställde fredslugnet på dessa gränser, om sedermera löften blifvit uppfyllda, eller han icke så hastigt öfverlemnad åt sig själf.
Härifrån sammankallade konungen riksens ständer till hufvudstaden vid början af det påföljande året. Detta riksmöte, oroligt under sitt lopp, vigtigt i sina beslut i de medel, hvarigenom konungen gick att stadfästa förening och säkerhet, märkvärdigt uti hans enskilda, uti rikets och mänsklighetens allmänna häfder, omfattar en mängd af händelser, alla med hvarannan för nära förenade att någonsin kunna åtskiljas, för många att anföras vid ett tillfälle, hvilket sorgen bjuder att förkorta, och då våra sinnen snarare fordra hvila och tröst, än att uppröras till flere häftiga känslor.
Efter riksdagen återreste konungen till arméen. Kriget fortsattes detta och det påföljande året. Örlogsflottan behöll den lyckan att lyda storamiralens befäl och att därunder visa sitt mannamod. Skärgårdsflottan föröktes ansenligen genom konungens omsorger och fick till slut till sin högste befälhafvare emottaga sin konung, sedan han förut till lands, själf alltid i spetsen för sina trupper, flere gånger uthärdat krigets mödor, gifvit efterdöme af sitt mod, slagit fienderna, och således uppfyllt, hvad ryktet ditintills kunnat sakna af ämnen för hans odödlighet.
Europa syntes ändtligen känna sin egen angelägenhet att understödja hans stora företagande. Underhandlingar börjades, men afbrötos. Gustaf sökte att bereda freden med de medel, rikets heder kunde tilllåta, han följde likväl däruti den varsamhet, han trodde sig skyldig att iakttaga emot dem, hvilka hade tillbudit honom sina biträden. Men tiden förlorades utan nytta, hans bekymmer ökades af fruktlösa omkostnader, och han fann sig, som han själf sade, icke hafva öfrigt mera än en allierad, folkets mod och sin värja. Han öfverlemnade sig åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
