Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lätta hans möda, deras lydnad och tillgifvenhet stärka hans förtroende och morgonrodnaden uppgå till en klarare dag på Sveriges himmel.
Men detta hopp var fåfängt; det varade två och tjugo dygn och afbröts med all den förskräckelse, för hvilken mänskligheten fasar, och Sverige hvarken för sin heder eller sin förlust tillräckligen kan beklaga. Förräderiet väntade honom i det ögonblick, där han med sitt folk sökte jämlikhetens nöjen. Föraktande alla faror och bedragen i sin tillförsigt till svenskars urgamla trohet, föraktade han äfven varningarne och fällde icke modet af händelsen.
I skötet af den broder, som födsel och förtjenster gjort till hans ömmaste vän och som snart skulle emottaga tyngden af bekymren, befallde han om alla de anstalter, tillfället fordrade; visade vänskapens uppmärksamheter åt dem, som icke kunde dölja sin bedröfvelse och underhöll därjämte samtal med de främmande makters sändebud, hvilka han genast lemnade tillträde. Flyttad till kongl. slottet tillät han läkarne att undersöka skadan, och då hoppet var förloradt att finna och uttaga kulorna, tröstade han sig däröfver som Gustaf Adolf i en lika händelse: han förordnade om regeringsärendernas vård under hans sjukdom och vid tillfället af sitt frånfälle, till dess hans yttersta vilja kunde uppbrytas: han förestafvade själf dess föreskrifter, och ingen angelägenhet undföll hans uppmärksamhet.
Snart fjorton dagar tillbragte hufvudstaden emellan fruktan och hopp, men han med ett lika tålamod. Han uppmuntrades dagligen under sina bröders besök af de vänskapsbetygelser, hvars uppriktighet hans eget hjärta aldrig misskände; han emottog uppvaktningar af flere undersåtare, och ingen af dem kunde njuta denna lycka utan tacksamhet eller utan rörelser upptäcka det lidande, han dolde, eller beundra själens ovanliga styrka.
Den 29 Mars 55 minuter på elfva före middagen var det ögonblick, som slutade hans lefnad, efter sex och fyratio år. En timma förut gaf han ännu sina befallningar med den fullkomligaste redighet, genomläste dem och tecknade dem med egen hand. Han dog med en kristens undergifvenhet, filosofens styrka, hjältens mod och konungars största ära, den, att hafva älskat sitt land, upprättat dess anseende, vårdat rättvisan, känt, hägnat och förlåtit mänskligheten, utspridt upplysningen och alltid liknat sig både under bekymmer och otacksamhet.
Icke tillåter detta tillfället att omnämna, huru sorgfälligt han beifrat religionens vigtiga angelägenheter och borttagit ett olyckligt samvetstvång, eller huru högt han älskat rättvisan, upplifvat det högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
