Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra något förtroende åt riksrådet Ulrik Scheffer. Jag renvoyerade Griberg till kl. 11, och kl. 8 begärde jag igenom en biljett en timme af Liljencrantz att få enskildt tala vid honom, och han gaf mig den till kl. half 10.
Jag hade då ingen intimité med Liljencrantz, ingen annan bekantskap än genom våra tjenster och gemensamma affärer, mycket litet umgänge; jag hade ej heller alltid den lyckan att njuta hans och grefve Scheffers approbation. Allt ökade mitt bekymmer öfver själfva saken. Hade hans ressentiment gått till ytterligheten af att begära ett afsked eller till hvad slags éclat som helst, så hade jag blifvit desavouerad och min indiskretion oförlåtlig. Gjorde detta slag ingen effekt, så skulle jag beskyllas att för tidigt hafva gjutit olja i såret, och ledde jag saken till en explikation emellan de bägge vederbörande, så förlorade jag allt och mig själf därmed. Att undandraga mig kommissionen var omöjligt i anseende till apostillen. Jag hade redan länge sett min man gå på denna vulkan, och hvad jag än därvid kunde lida, fann jag bättre att explosion skedde igenom mig, än någon annan.
Jag inträdde hos honom med den största embarras, och delad emellan många projekter, öfverväldigade mig en naturlig tendresse, och jag beslöt att utan alla omgångar gå durch på saken, sedan jag bedt honom förbjuda sin dörr för hvem det vara må, utom för professor Bergius, som var hans medikus och dagligen besökte honom vid den tiden — ett förbehåll och ett undantag, som bägge imponerade. När vi blifvit ensamma, började jag med att säga honom, huru jag affekterat denna konversation, hvilken en incident nu påskyndat, allt sedan jag om våren förut blifvit statssekreterare; att jag af likheten uti våra titlar och tjenster icke gjorde någon jämförelse emellan våra roler och våra ansvar, utan med all rättvisa fann och erkände inferioriteten å min sida; men som jag icke blott för min egen skull, utan äfven för tjenstens nytta, önskade att närmare nalkas hans förtroende, att fullkomligen explicera mig och mina sentiments, så ville jag först göra honom min bekännelse om mina principer i anseende till kungen och hans tjenst, och sedan med hans tillstånd uppriktigt säga honom de missnöjen, jag visste, att han förklarat emot mig, och hvilka han äfven burit till kungen ifrån 1778 års riksdag ända till enkedrottningens begrafning, då han vid utdelningen af pensionerna velat bereda mig en faslig dementi. Allt ledde till en vive explikation, som toucherade oss å ömse sidor, och hvarunder jag med omsorg undvek allt hvad som kunde stöta. Den slöts naturligtvis, sedan han avouerat mycket af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
