Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var en af de få människor, som förmådde att gifva kungen större begrepp om sin person, än han förtjente. Han fick influence i alla affärer, äfven i de ministeriella, blef konungens första generaladjutant, ledamot i krigskollegium m. m., följde kungen till kriget, men föll där i disgrâce i Helsingfors, skickades hem till Sverige. Konungen såg honom aldrig mera, återtog efter kriget generaladjutantskäppen, skickade honom stora korset af Svärdsorden och tillskref honom med egen hand. Det var icke åt mig allena, men åt många andra, som salig konungen flere gånger försäkrade, att denne mannen var orsaken till hans olycka; och då konungen om natten emellan den 16 och 17 Februari 1789 underskrifvit anslaget till det olyckliga plenum, sade han mig med tårar i ögonen: "Så många äfventyr, så många bekymmer kostar det att reparera ett ögonblicks misstag; hade jag aldrig känt Tollen, hade jag ej behöft dem."
Få människor hafva burit ett mera argt eller lika elakt hjärta. Han egde hvarken kunskaper, undervisning eller uppfostran. Han var fat i umgänget, men i hof är allting mode, och på den räkningen blef han admirerad. Han hade en air af importance, som imponerade, cacherade sin okunnighet eller undvek att säga sina tankar med grimaser af klokhet. Hans egenkärlek hade ingen gräns och soutenerades af ett sällsynt étourderie. Han briljerade ofta med andras ord och tankar. Han hvarken talte eller skref väl. Som jag ej vet, om något porträtt gifves af honom, så bilägger jag denna karikatyr, där han är föreställd som uf, men ansigtet af en frappant likhet.
Jag har sagt att han egde meriter — visserligen. Han hade en oneklig intégritet, ovanlig drift, mycken arbetsamhet, mycken ordning och redlighet. Hade han blifvit hållen inom sina skrankor uti en subordinerad emploi, hade han blifvit ganska nyttig. Jag tror ej, att hans afsigt var att skada konungen eller riket; men han ville styra dem, hade ej förmåga och respekterade inga hinder. Han gjorde enskildas fall för att däröfver göra sin väg och uppblåste oenigheten med adeln för att släcka sin hämnd öfver 1786 års riksdag. Han beredde både kungens sinne och anstalterna till kriget; men jag påstår ej att han determinerade till dess utbrott; jag tror snarare, att han hade önskat dess uppskof, att han ogillade sättet, hvarmed det gjordes, och att han hade prefererat ett defensivt; men det var ej mera i hans makt att hela de sår, han upprifvit. Hans historia i Helsingfors får jag på det stället berätta. Den accusation, som då gjordes honom att vara bestucken af ryska penningar, var alldeles ogrundad, därom är jag fulleligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
