Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de, som önskade att sauvera honom, hade då arrangerat en böneskrift, som skulle lemnas igenom bruden om hans pardon. Kungen hade fått kunskap därom, och för att göra allt utom sin egen mildhet öfverflödigt, beslöt han att gifva honom den förut. Under en promenad förmiddagen i trädgården gaf han mig sina ordres därom och befallde mig fara till staden, för att tillsäga den föredragande revisionssekreteraren Marks von Würtemberg att med resolution på en entière grâce för Halldin komma upp på Stockholms slott kl. 6 om aftonen. Där skulle jag äfven infinna mig.
Allt blef färdigt och expeditionen underskrifven, men kungen behöll utslaget och skickade mig att genast upphemta fru Halldin, hvilken konungen ville emottaga uti badrummen. Hon var på Kastenhof i arresten hos sin man. Jag ville ej i närvaro af vaktmästare och korfvar åberopa mig kungens ordres. Halldin förbjöd sin hustru att följa mig, förbehöll sig åtminstone den trösten att behålla henne till dess domen kom, och hon refuserade mig äfven sitt sällskap. Jag ville icke renvoyera vakten, som hade ordres naturligtvis att icke lemna en statsfånge ensam med hvem det vara må. Jag tog Halldin vid handen och sade honom: “Frukta ingenting sinistert af min proposition, jag önskar snarare att förekomma det“, och med detsamma tog jag henne under armen och bad dem tro, att, då denna visit icke skedde af personlig tillgifvenhet, hvilket jag visserligen vid ett annat tillfälle kunde vara benägen att göra, borde man tro, att jag i qualité af mitt ämbete uppfyllde min afsigt. I dörren ville han rycka henne ifrån mig, men jag stötte honom tillbaka, sköt henne framför mig, gaf henne sedan min arm och förde henne i min hyrvagn till slottet. Under vägen var hon alldeles besatt, omväxlade injurer och komplimenter. Jag erinrade henne, att hennes kön dispenserade henne från de senare och mig från all reflexion till de förra. Jag förde henne genom kansligången uppför lilla trappan och genast in till konungen, som redan väntat henne i badrummet. Jag sade med några ord hvem hon var, då kungen själf upplyfte henne ifrån det knäfall, hon gjort vid första steget innanför dörren, och jag gick ut. Audiensen påstod ½ timme, då hon kom ut, försedd med sin resolution, och jag återförde henne till porten af Kastenhof i samma hyrvagn, men under en olika konversation. Jag gick ej efter upp till Halldin, hvilken innan kl. 8 om aftonen genom polismästaren släpptes utur arresten.
Dagen efter mötte jag dem på gatan, då de af glädje och erkänsla så när hade samlat sorl på mig. Jag bad dem vara hemma den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
