Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter souperen förde jag hem därifrån en af mina vänner, som under vägen meddelade mig de upplysningar, han samlat om riksdagen, och tillika underrättade mig om Armfelts och de rådandes operationer att skilja mig från hofkanslersämbetets förvaltning. Det hade redan om hösten förut blifvit af konungen tillbudet åt Carisien i Berlin med försäkran om det blå band, hvilket riksrådet Düben lemnat såsom öfverste ombudsman af den kongl. orden, och grefve Barck var jämväl utsedd att succedera honom; men han hade refuserat med en fermeté, som icke gifvit rum till reitererade propositioner. Man hade då proponerat först, att Carlson skulle gå till presidentsämbetet i Wasa, och Lagerbring succedera honom; men salig kungen hade ingen personel affektion för Lagerbring, och hade aldrig ämnat honom till statssekreterare. Sedermera hade man föreställt, att Franc borde få detta vikariat, och att Ehrenström därvid kunde gå honom med arbetet tillhanda; men kungen hade refuserat i anseende till hans stora ineptie för allt utom ministeriel korrespondans och hans långsamhet att arbeta. Vid ett ytterligare försök hade kungen Julafton deklarerat, att hvarken Franc, Lagerbring eller Låstbom skulle komma att följa med till Gefle och bedt vederbörande i öfrigt tranquillisera sig om hofkansleriatet.
Dagen före Nyårsafton — dessförinnan hade jag ej sett kungen sedan Julafton — blef jag befalld till Haga till souper. Jag for vid vanlig tid, men kom af en händelse förr än den öfriga societéten. Vi voro alltid vana att samlas uti de nedre rummen, och där satte jag mig för att afbida de öfriga; men jag var redan annonserad, och till min stora surpris blef jag genast befalld att komma upp till kungen i divanen. Där fann jag honom occuperad med sina byggnadsdesseiner, och Hjortsberg läste Moniteuren. Han befallde mig genast sitta, och som lektyren kontinuerade, företog jag mig efter min vana att betrakta gravyrer, hvaraf alltid stora kollektioner voro att tillgå, och jag gjorde det med flit för att ej synas söka tillfälle till konversation.
Efter en moment fick Hjortsberg ordres att servera mig thé, och när han var utgången, lade kungen sig, likasom sans dessein, baklänges i soffan och efter en liten tystnad sade mig: "Men kan du säga hvad vi skola roa oss med om aftnarne i Gefle? De blifva långa och aldrig varierade". Ehuru surprenerad af denna familiera entrée uti ett ämne, hvarom vi aldrig tillförene talat, trodde jag likväl bäst att svara ur samma ton. "Eders Maj:ts arbetsamhet", svarade jag "finner sällan någon tid till öfverlopps, och aftnarne torde väl, efter vanligheten vid riksdagarne, upptagas af talmanskonferenserna och audienser". — "Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
