Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med kungen om hans, utan brodrens permission, att han kunde därom underrätta sig hos honom. Han saktade sig något, men fortfor att repetera detsamma och samma och sade mig, att han skulle gå till de andra, för att på samma sätt prevenera dem, och att de tre voro Armfelt, Ruuth och Klingsporre.
Jag tog honom då i handen, satte honom bredvid mig i soffan, erinrade honom, huru ofta han själf konvenerat med mig, att det vore tillfällen, då han ej styrde sig. Jag bad honom tranquillisera sig hos mig och låta mig föra sig hem, och föreställde honom, huru obetänksamt det var att ofreda kungen i denna ställning. Han syntes taga mitt råd till godo. Jag ville gifva honom Hoffmans droppar och ett glas vatten, för hvilket han tackade, men emottog det icke, utan sprang på dörren, när mitt folk kom in. Jag följde honom till vägs, och i mitt förmak sade jag honom: “Kanske se vi aldrig mera hvarannan, men Ni ångrar Er, att Ni ej följer mitt råd; var likväl säker, att denna scen icke skall ändra mig vis à vis af Er, om Ni någonsin behöfver min hjälp eller tjenst“.
Raseriet var redan återkommet, och han gick. Jag skulle då resa upp till kansliet, men jag fick, som jag skulle sätta mig i vagnen, ett bud af riksdrotsen, hvarföre jag reste till honom. Vi underrättade hvarannan om hvad som hade händt, och han viste mig memorialet, som var ridicult, och hvaruti griefferna emot mig bestodo uti ett generelt föregifvande, att jag mer än en gång förrådt kungens förtroende, men utan citation af något tillfälle [1].
Jag reste upp till levern; den dröjde grufligen länge. Riksdrotsen inkallades. Emellertid uppkommo Klingsporren och Ruuthen, som bägge fått sina visiter, hvilket jag sedan fick veta, men som bägge ville cachera händelsen för mig. Klingsporren frågade mig: “Har du nyligen sett vår vän Munck“? — “Var han icke i dag hos dig“? svarade jag. “Nej bror“, sade han. — “Jag har icke heller sett honom“, svarade jag. Under levern begärde Ruuth audiens, och jag fick befallning att dröja. Konseljen afsades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
