Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han syntes icke befatta sig med politiken; hans uppförande var värdigt och klokt; han förekom alla med en anständig höflighet och vann äfven en oförmodad allmän approbation. Han höll dagligen på ett värdshus ett bord för några och tjugo personer och gjorde icke många distinktioner uti sina bjudningar, utan sträckte dem tämligen generelt.
Byggnaden af rikssalen var i anseende till skyndsamheten ett underverk; men rummet och de tvenne scener, där föreföllo, voro trista. Fönsterna voro få och låga. En oändlig mängd ribbor, som skulle uppehålla tak och byggnad, voro placerade i tvenne rader mycket tätt; de borttogo rum, dager och allt utseende af rummet. Väggarne, bjelkar och bänkar voro beklädda med gammalt blått kläde, och däruppå voro satta här och där de hautelisse-tapeter, hvilka tid efter annan blifvit hitskänkta ifrån konungarne i Frankrike, och liknade i proportion af rummets höjd och vidd de gravyrer på papper, som nu för tiden klistras i enskilda hus på väggarne. Hertigarnes frånvaro gjorde en tomhet, och saknaden af rådet var frappant. Vid dessa tillfällen imponerade alltid denna corps; nu sutto riksdrotsen och riksmarskalken på hvar sin taburett, men intet skrank omgaf den första upphöjningen. Drägten för dessa herrar var nu så förändrad, att underkläderna och rocken väl voro af hvitt moiré, men skurna efter burgundiska kostymen med sådana byxor och ärmar, och i stället för den igenfallande talaren voro deras mantlar flottanta, dubblerade med hvitt sidensars, men färgen på sammetet uti en ljusare nuance. Hatten var densamma.
Åsynen af kronprinsen var rörande. Hans ungdom, kronan på hans runda hår, hans mantel klädde honom, och aldrig har en prins vid hans år med mera värdighet och en ädlare simplicité i uppförande visat sig första gången vid ett så solennt tillfälle.
På högra sidan af salen rådde en morne tystnad, man frös och slumrade; på den vänstra lyste ovilkorligt bifall uti alla anleten. Dagen var mulen med snö, när riksdagen öppnades, och allt var triste i mina ögon.
Landtmarskalken hade repeterat sitt tal och sade det verkligen bra. Ärkebiskopen, likasom vid alla andra tillfällen, utan affektation af oratorie eller politik. Wallin läste upp sitt tal som en skolpojke, hvilken första gången läser högt “Barmhertige Gud“, och väntar stryk, om han kommer af sig. Bonden hade en pjes af ett par ark, men kunde ej läsa innantill två rader.
Konungens deklamation af sitt tal var mild och rörande, och han helsade utan distinktioner till höger och vänster vid in- och utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
