Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem till honom. På torget såg jag Riksens Ständer drifva i skockar till sin middag och fann äfven där bondtalmannen, hvilken jag skickade förut upp till ärkebiskopen. Hos Ruuthen var bordet serveradt. Jag obligerade honom och några stycken af de andra att gå in uti kabinettet, där jag med all möjlig legereté gjorde exposition af mitt ärende. Man började grufva sig; men enfin, det skulle blifva möjligt, och så mycket möjligare, som man i denna brådskan fruktade, att höga vederbörande trodde sig därigenom antingen utesluta adeln eller lägga en piège uti deras uteblifvande. Ärkebiskopen och bonden lofvade besörja, och jag tog en släde för att hos Silfverfrun leta upp Wallin, ty jag ville ej där göra uppmärksamhet med kungens équipage.
Allt kom i ordning, och aldrig hade kungen varit precisare: kl. 5 på slaget var han i full ordning. Ständerna kommo. Alla närvarande faddrar infunno sig, och examen aflopp till allas glädje och förundran. Härunder entretenerade kungen en och annan af adeln. Efter examen skulle blifva kungens grand couvert. Adeln, som en corps följt landtmarskalken upp, gingo på samma sätt neder, och ingen enda stannade vid spisningen. Nu brast elden lös, och kungen, personnellement manquerad, var mycket uppretad. Han hade, som han själf sade, kunnat vänta att adeln åtminstone skulle i det ögonblicket hafva velat visa kronprinsen, som tillika åt vid bordet, någon empressement. Inga förklaringar kunde tagas. Jag fick ett lag af batteriet och gick, sedan ingenting var att befalla mig; men vederbörande samlades, efterskickades, och tillfället skulle nyttjas med framgång. Hade Gustaf III varit att jämföra med den olycklige konung, hvilken prosten Nordin sedermera velat införa ibland Sveriges store konungar, så hade herr prosten helt visst den aftonen uppfyllt sin egen jämförelse med Petrus Caroli.
Man upptäckte den påföljande dagen, att saken var afgjord, och hämnden skulle bestå uti Säkerhetsaktens intagande i riksdagsbeslutet. Vår inquiétude blef faslig, och eftermiddagen först fick jag tillfälle tala därom. Jag föreställde, att konungen med ett sådant steg icke blott gjorde ett öfverflöd, utan äfven komprometterade sig grufligen; ty hade Säkerhetsakten en tillbörlig sanktion, hvarför sätta den mer i fråga? Var den åter icke riktigt sanktionerad, huru hade den kunnat följas och åberopas i tre år? Hvad explikation skulle eftervärlden gifva däråt, att den icke blifvit införd uti 1789 års beslut? Nu egde akten fyra talmäns underskrift. Vore det nyttigt att låta adeln rifva upp frågan om riktigheten af grefve Lewenhaupts signatur och hans rättighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
