Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid samma tillfälle började kungen att tala om själens odödlighet, om sin mormors conferencer i det ämnet med Leibnitz och äfven om de mystiska kunskaper, hvilka de föregående åren stundom ådragit sig dess uppmärksamhet. Jag trodde min skyldighet fordra, att uppehålla konungen vid detta ämne, att just af ovissheten om det tillkommande bevisa nödvändigheten att helst nyttja de medel för dess lycksalighet, hvilka voro föreskrifna af den eviga vishet, som ensam kände dess beskaffenhet. Jag yrkade nödvändigheten att skilja det förskräckande ifrån det tröstande och consolanta af religionen; att när all verkan af det förra bevisade svaghet eller misströstan, öppnar däremot känslan af det senare för hjärtat den säkraste och ofta den enda tillflykt. Jag talte endast i generella termer och undvek all tillämpning, men försummade icke att anmärka den tillfredsställelse, de stora i världen måtte njuta af den uppbyggelse, deras efterdömen kunna verka hos allmänheten och eftervärldens uppmärksamhet på deras sista stunder.
Under de följande dagarne försämrades tillståndet. Om aftonen den 28 var frågan om någon lecture för att bidraga till sömn. Kammarlakejen Hjortsberg var på vakt. Han hade ofta under den vanliga lecteurens frånvaro läst, och han skulle nu äfven läsa, då jag, uppgifven af sorg och fatigue, reste hem. Huruvida Hjortsberg funnit af en händelse la Pucelle d’Orléans och läst den, som man velat påstå, kan jag hvarken jaka eller neka; men som endast var fråga om ljudet, men ej om innehållet, lärer hafva varit ganska indifferent hvilken pièce som togs, och dessutom är nog bekant, huru litet nöje kungen fann uti allt slags lecture af det ämnet.
Den 29, omkring kl. 8 om morgonen, for jag upp till slottet, då jag på Norrbro mötte en löpare, som var skickad efter mig och tillsade mig att skynda mig. När jag kom upp, fann jag uti audiensrummet DD. KK. HH. hertigarne och många af de högre ämbetsmännen. Jag blef där underrättad om tillståndet och tillsagd att gå in. En af doktorerna, som såg min bestörtning, hvilken vet jag icke, gaf mig droppar, och när jag kom in, fann jag konungen uti sin stol. Bröstet gick mycket högt och sorlade, andedrägten var svår, plågorna stora, huvudet lutade och slemmen besvärade så grufligen, att doktorerna med pennor borttogo massor däraf. H. Maj:t befallde mig komma till sig inom balustraden, gaf mig sin hand och ordres att expediera den bekanta öfverståthållarefullmakten. Jag gick ut för att besörja därom. Biskop Wallqvist inträdde. Jag gick sedan ej in, förr än jag åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
