Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
supponerar dock, att hertig Carl refuserat det honom tillbjudna befälet, och att negociation därom eller de anstalter, som skola vidtagas, då han ej kan öfvertalas, hindrat resan, och att han i dag eller i morgon måste vara här. Men längtan att råka dig och riksdrotsen och att trösta min stackars hustru, hvars ångest jag ser af hennes bref, är obeskriflig, men hvarken mitt eget samvete eller min pligt tillåta mig att resa, förrän jag råkat honom här och hört hvad han kan hafva att befalla. Sedan reser jag oförtöfvadt; men här är svårt både för kungen och oss att komma öfver, ty här har ingen anstalt kunnat göras. Amadis och hästfartygen skulle gå ifrån Helsingfors, men strax lade sig fyra ryska fregatter i förväg, så att de ej kunde komma fram. Lieutenant De la Chapelle for härigenom utan att råka mig, men träffade på vägen baron Kruus och lemnade honom mina bref. Jag tackar dig för dem och önskar, att du fått mitt med Fontaine. Det målar mer än de andra situationen af kungens själ. Baron Runth har du säkert redan sett i Stockholm. Baron Taube är qvar uti Lovisa och där är äfven Oxenstjerna. Jag har således icke haft någon att rådföra, men följer min öfvertygelse, och den är, att visa kungen ditt bref. Det gifver autorité åt mina representationer och det instämmer med kungens egna reflexioner. Det gör således endast en fortsättning af våra samtal.
Det bref, du fått af kungen, vittnar, att ingen kabal störtat Tollen. Du känner mina tänkesätt i allmänhet, huru långt de äro ifrån hämd, och äfven mina enskilda i anseende till honom. Jag har sagt dig, huru vådeligt jag ansett hans fall. Jag har med tillfredsställelse sett kungens förundran öfver mina föreställningar. Jag har skrifvit ett bref till Ruuthen ifrån Lovisa, som mer än allt annat bör öfvertyga, att jag glömt mig själf och sökt hindra Tollens fall, om jag kunnat, m. m. Tro mig ej, min hederlige vän, om den nedrighet att hafva sett i honom en ovän och förföljare. Nej, jag har sett en kung, af honom förförd till olyckan, icke kunna sauveras igenom den svaghet att sacrifiera honom, och jag har velat förekomma den. Kanske har jag äfven hindrat någon ytterlighet härvid. Med ett ord, utom mitt eget samvete äro kungen och Ruuthen mina vittnen, och jag vet, att Ruuthen med våta ögon gjort mig rättvisa.
Jag är så förstörd af oro, att om detta räcker längre och jag ej kommer öfver, förgås jag. Helsa presidenten baron Munck; jag har ej skrifvit honom till, ty utom med dig och riksdrotsen har jag ej haft någon correspondance. Säg honom, att jag sannat dagligen, hvad han sade mig, innan jag for. Kungen har talt med mig om honom på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
