Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa äro mina projekter. Jag önskar, att konungen emottager tacksägelseadressen med nåd och godhet, behåller adelns deputerade, sedan de öfriga trenne stånden blifvit förafskedade, och likasom af en händelse gifver dem några trösteord på ett sätt, som gör all deras justifikation öfverflödig. Jag önskar, att konungen sedan kallar adeln på rikssalen, stadfäster efter nådigt löfte deras privilegier på det sätt, Säkerhetsakten möjligen kan medgifva, och låter dem sedan i anledning af konungens nådiga tal inflyta uti Riksdagsbeslutet; säger dem vidare, att Säkerhetsakten, såsom antagen af trenne stånd, är en grundlag, att den skall intagas uti Riksdagsbeslutet, att där iakttages endast, att adeln icke däruti kunnat ingå för de skäl, de i underdånighet fått andraga till K. Maj:t, och hvilka konungen antingen förr eller sedan förmodligen emottager, för att låta dem ligga på en hylla i kansliet; men att konungen, gifve Gud, innan detta sker eller åtminstone vid samma tillfälle, låter uppläsa de kungörelser, konungen för någon yttrat sig vara sinnad att i nåder utfärda angående förhållandet med domareämbeten, den magna charta, allmogen får att besitta frälsehemman, och förordningen om skatteköp, hvarvid torde erinras, huru länge och äfven under konungens regering de varit tillåtne, att de endast blifvit inhiberade och att inhibitionen nu är upphäfven; att konungen nådigt jämkar paragrafen om skjutsen och endast befaller adelns biträde vid sina resor och i de händelser, privilegium förut föreskrifver. Intet onus är bittrare, ty det medförer dépendance af kronobetjening. Täcktes konungen tillika nämna några ord om arrestanterna, att de i anledning af de omständigheter, konungen den 17 anfört, blifvit insatte, men genom adelns motsträfvighet qvarhållne längre, än konungen ämnat, och att de återvinna sin frihet, hvilka för särskilda brott icke förtjena särskildt tilltal, så snart riksdagen är all och beslutet expedieradt. Jag önskar, att konungen därpå begifver sig utur rikssalen, utan att tillåta någon öfverläggning. Varningen är då gifven. Kungen har ställt sig vid sin yttersta gräns, och allt inbrott blifver onyttigt. Arrestanterna tröstade sig då med sin namnkunnighet. Konungens nåd kunde sedan läka deras sår. Allmänheten, kanske misssnöjd med förskoningen, skulle bibehålla till dem ett hat, nyttigt för regeringen och deras aga, men som åter förvandlas till medlidande, om de straffas, och Gud vet till hvad, vid åsyn af deras blod. Icke är det skatteköpen och skjutsen, som göra Säkerhetsakten vigtig för konungen; men detta lappri rör det enskilda intresset och förbistrar dem, som aldrig tänka på allmänna saker. — Skjutsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
