Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sina studiers grundlighet och omfattning, utan ock såsom vitterlekare. Det vittra samfundet "Apollini sacra", stiftadt året efter hans inträde vid universitetet, räknade honom bland sina medlemmar. Han höll inom detta samfund 1771 en parentation öfver konung Adolf Fredrik på klagodagen efter den nyss aflidne konungen, såsom det heter i handlingarna, "i flera förnäma personers närvaro af bägge könen". Det vittra studentsällskapet, bildadt vid gryningen af den dag, som med Gustaf III:s tidehvarf gick upp för svenska vitterheten, räknade ibland sig ej få af dem, som sedermera gjorde heder åt namnet "Gustavianer": Oxenstjerna och Rosenstein, Nordin och Leopold, så väl som Bergklint, Oxenstjernas lärare, och Samuel Ödman tillhörde alla "Apollini sacra". Några af dem, Oxenstjerna, Rosenstein och Nordin, voro till studentåldern samtida med Gudmund Adlerbeth.
Alldeles obekant såsom vitterlekare var sålunda icke den 20-årige unge ämbetsmannen, då han 1771 började sin bana i hufvudstaden såsom extraordinarie kanslist i krigsexpeditionen. Sällskapet "Apollini sacra" stod i liflig förbindelse med det berömda samfundet "Utile dulci", Gyllenborgs och Schröderheims skapelse, som inom sig slöt allt hvad hufvudstaden egde vittert och lysande och som, ehuru egentligen en umgängesförening, genom sin litterära verksamhet efterlemnat ett namn i vår litteraturs häfder. Till Utile-dulci-samlingen "Vitterhetsnöjen" lemnade Adlerbeth redan 1772 fyra dikter, hvaribland en "Ode öfver förgängligheten"; till festligheterna vid dess samqväm bidrog han genom sin musikaliska talang. Han behandlade nämligen med virtuositet den tidens piano, clavecinen, och blef också, när Musikaliska Akademien utvecklade sig ur det vittra samfundet Utile dulci, en af dess första ledamöter och dess förste sekreterare (1771—77).
Från denna ungdomstid finnes bland annat i behåll ett afskedsqväde till Adlerbeths ungdomsvän friherre Malte Ramel, sedermera riksråd, vid dennes afresa såsom ambassadsekreterare till Paris[1].
Af afgörande betydelse för Adlerbeths framtid blef den bekantskap med grefve G. F. Gyllenborg, som han gjorde genom sitt deltagande i Utile-dulci-samfundets vittra idrotter. Författaren till "Tåget öfver Belt" var redan då ansedd som en af Sveriges främste skalder och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
