Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen "mäktigare öfver dess folk", utan ock "fruktansvärdare för dess fiender". — Ej utan skäl har det anmärkts, att det intryck, som skulle väckas af Järtas tal hos den, som tagit kännedom om Adlerbeths Anteckningar, utgifna många år senare, borde blifva af "komisk"[1] art. Men det är, såsom vi sett, ej blott den akademiske minnestalarens ord och den historiske antecknarens omdömen, som strida mot hvarandra; äfven den sistnämndes egna uttalanden stå stundom med hvarandra i oförenlig motsägelse.
Har då denne allvarlige man, af samtiden så högt aktad för sanningskärlek och rättrådighet, talat emot sin öfvertygelse? Man eger ej rätt att antaga något dylikt. Men just dessa motsägelser i en sådan mans yttranden vid olika tillfällen tjena att bestyrka, huru litet någon mäktar att göra sig fri från den tillfälliga stämningens eller situationens inflytande, och huru äfven den mest sanningsälskande man ej är i stånd att opartiskt skrifva sin samtids historia. För eftervärlden ega samtida anteckningar sitt intresse och äfven sitt stora historiska värde; men de skola "dömas efter sin art". De växlande tidsstämningarna särskildt under de skiften, då stormarna upprört samhällslifvet, höra ock med till dettas historia.
Så har den skildring af riksdagen 1789, som fyller en så stor del af de Adlerbethska anteckningarna om Gustaf III:s tid, sin historiska betydelse såsom kännetecknande för den anda, som herrskade inom det svenska riddarhuset. I den stundom nästan officiella protokollsstil, med hvilken han berättar de bullersamma uppträdena inom salen med fädrens sköldar, framskimrar på hvarje sida den bitterhet, som där rådde. Det var ej blott den egentliga s. k. oppositionen, som kände förödmjukelsens harm öfver att med våldsamma medel hafva blifvit bragt till tystnad. Äfven de, som tego på riddarhuset eller yttrade sig hofsamt, såsom Adlerbeth, togo intryck af den allmänna stämningen, t. o. m. de, som stodo konungen närmare än han. Så Rosenstein, så Schröderheim, så Oxenstjerna, så själfva Armfelt, som, huru troget han än tjenade såsom redskap för konungens befallningar, dock gjorde det under en lefvande känsla af, "att konungen är nu i sin tort".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
