Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnen, vidsträckt utrymme för sina forskningar, sitt snille och sina läsares upplysning.
Konung Gustaf III hade knappt stigit på tronen, förrän han gjorde en stor förändring i Sveriges statsförfattning. 1720 års regeringsform, som han afskaffade, var inrättad af ett folk, förtryckt, förtvifladt under ett olyckligt envålds-ok, suckande efter en frihet, som det ej var nog upplyst att stadga på säkra grunder. Hela lagstiftande och de betydligaste delar af verkställande makten lemnades åt riksens ständer vid riksdagarne, som borde hållas åtminstone hvart tredje år, men oftast inföllo tätare. De öfriga regeringsärenden förvaltades af konungen med råds råde, det är, såsom ordförande med två röster i ett råd, hvars ledamöter efter flesta rösterna deltogo i besluten och föreslogos af ständerna, hvilka de voro skyldige redo för sina göromål, men utnämndes af konungen. Denna statsförfattning medförde i sin födelse ett frö till missbruk och förgängelse, som ej dröjde att gro. Konungen hade för bundna händer att ej söka göra dem fria; ständerna för lediga att ej tillgripa allt. Tvenne partier voro således det nya regeringssättet medfödda, det ena hofvets, det andra folkets, eller rättare, dess ledares. Främmande makter nyttjade snart detta tillfälle till en betydande inflytelse. I mån som de ville bruka Sverige till sina afsigter emot hvarandra, understödde de det ena eller andra partiet. Mesta tiden voro Ryssland och England förenade mot Frankrike. Ett af svenska partierna var således tillgifvet de förra två makterna, ett den senare; och till tidehvarfvets blygd fick man se svenske män, för främmande makters sold, icke allenast arbeta för deras, utan emot sitt eget fäderneslands bästa. Tvenne gånger gjorde man onödiga krig, spillde blod och satte riket i gäld för en bundsförvandt, som behöfde diversion. En annan gång uppoffrades Sveriges handel, slöjder och idoghet för en medtäflande makt, som ville återföra oss under sitt förmynderskap. Parti-agg, falhet och egennytta blefvo slutligen driffjädrar till alla beslut, under det man skröt af en frihet, som var skild från sitt väsentliga kännemärke, säkerheten. Ty enskilda rättegångar, dragne under ständers domstol, afgjordes där ofta efter parti-afsigter eller för mutor; statsbrott afdömdes af kommissioner eller extrajudiciella domstolar, som ständerna förordnade; angifne personer fingo ofta genast svara utur fängelset, sedan man förseglat deras enskilda papper och till slut blott på dem grundade domen; allmänna medel förslöstes att rikta enskilda personer, och enskilda personer plundrades att fylla bristen, ofta under de olagligaste förevändningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
