- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
5

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I ett sådant sakernas skick hade adeln ingen annan tillflykt än tronen; konungen ingen naturligare än adeln. Den unge konungen uppförde sig med undransvärdt ädelmod och foglighet. Han förmanade ständerna på det ömmaste till endrägtighet. Han upptog utan missnöje de nya lagar, man föreskref honom. Han föraktade de otidigaste utlåtelser, man om honom vågade fälla. Skild ifrån nöjen och prakt, lefde han nästan som enskild person på ett litet landthus utanför Stockholm, det i svenska historien oförgätliga Haga. Bland andra prof af sparsamhet anmärktes isynnerhet, att han, oaktadt sin kända smak för skådespel, afskedade en fransk teatertrupp, som varit antagen vid konung Adolf Fredriks hof. Han vann hela nationens hjärtan, utom dess representanters. Kärlek och tillgifvenhet tillegnades honom af nästan hela Europa.

Medan alla dagar missnöjet i det allmänna steg öfver ständernas tilltagsenhet, tillväxte dessa senares öfvermod. De togo den unge konungens låtsade saktmodighet för feghet och oförmögenhet och sågo inga faror i de ytterligheter, hvaruti han bragtes. Säkre om ryskt beskydd, under det ryske ministern grefve Ostermann understödde dem med råd och penningar, trodde de sig hafva ingenting att frukta. Konungen var däremot i sin låtsade hvila ingenting mindre än syssellös. I samråd med franska ambassadören grefve Vergennes och en del missnöjde bland adeln (hvilkas anhängare sammanhöllos på en klubb under namn af Svenska Botten) upprättades planen till den regementsförändring, som i ett ögonblick omhvälfde Sveriges ställning. Öfverläggningarne om detta betydande steg hade med all visshet i flere månader varit plägade, då den bekanta rörelsen skedde i Christianstad af kaptenen Hellichius, sedermera öfverste Gustafschöld, medan öfversten, sedan generallöjtnanten Sprengtporten, i afsigt att väcka en dylik, afrest till Finland. Under de villrådiga anstalter, som däremot togos af ständerna, satte sig konungen den 19 Augusti 1772 i spetsen för sitt lifgarde, bemäktigade sig arsenalen, artillerigården och andra vigtiga ställen i Stockholm, lät försäkra sig om Rådet samt vid pass 20 de mest betydande riksdagsmän, och under det ifrigaste bifall af menigheten, som med en röst och uppräckta händer obesedt besvor den regeringsform, konungen gifvandes vorde, satte sig utan motstånd, utan blod, i besittning af den oinskränktaste makt, en monark ega kan.

Märkligt är hvad som med denna edgång tilldrog sig i banken. Den 20 Aug. meddelte konungen genom hofrättsrådet v. Post, som då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free