Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungamakten än den, som låg i regentens egen uttydning af regeringsformen. Verkan af dessa sinnesrörelser blef inbördes missnöje och konungens fasta föresats att samla ständer så sällan han kunde.
Det var ifrån 1778 års riksdag, som konungen begynte regera utan att synas fråga efter nationen. Tillförne kanhända allt för ömtålig för de olika omdömen, regenters göromål alltid äro underkastade, blef han nu efter hand alldeles lika nöjd och skilde föga emellan den missnöjdes ohemula tadel och den välsinnades öppenhjärtiga erinringar. De redan omförmälda missbruk fortforo och tillväxte. Flere personer blefvo illa anskrifna i anseende till det som förelupit vid riksdagen, äfvensom i gemen konungens misstroende öktes både till kollegierna, hvilkas göromål skingrades och deltes mellan särskilda beredningar, och till äldre ämbetsmän, uppammade i gamla regeringssättet. Yngre, oförfarne nyttjades och valdes bland dem, som voro färdige att med lika nit verkställa lagliga och olagliga befallningar. Befordringsverket handhades fördenskull utan det afseende på skicklighet och förtjenst, som fordras till en god styrelse och som uppmuntrar medborgare att vinnlägga sig om insigt och duglighet. Konungen hade allt ifrån början af sin regering unnat adeln ett utmärkt företräde, upphöjt och med rundlig inkomst försett sina hofämbeten, som mest tilldeltes grefvar och friherrar, äfvensom till andra beställningar adelig värdighet oftast gällde mer än ofrälse-förtjenst; ja så, att efter några års förlopp regementschefer fingo befallning att till officerare ingen ofrälseman föreslå[1]. I allmänhet köptes sysslor för penningar, egennyttiga gunstlingar till rof, hvilka efter all liknelse med konungens tillåtelse delade sig emellan dessa otillbörliga inkomster. Isynnerhet blef detta missbruk drifvet till sin höjd i presteståndet, där föga fattades, att ju icke
de så kallade regala pastorater höllos fala till de mestbjudande. För att liksom gifva alla stånd anledning att klaga, blefvo lurendräjerier och oförtullad införsel af utrikes varor skyddade och drifne inom konungens egen borg, till svenska handelns och näringarnes förfång. Sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
