Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smickrade sig, att ständerna och isynnerhet bondeståndet, rördt af sina medbröders lidande i ett annat rike, skulle med nöje antaga sig deras sak, att kriget i ögonblicket skulle bifallas och riksdagen genast afblåsas, då flottan strax skulle utlöpa och de sammandragna trupperna begynna fiendtligheterna. Hans Maj:t gjorde sig hopp, att genom tillbud af ett familjefördrag med Ryssland kunna förmå samma rike till stillasittande, hvilket utomdess i detta ögonblick icke var i särdeles godt förstånd med Danmark.
Få planer hafva plötsligare blifvit om intet än denna. Ty så oförmodad riksdagskallelsen var för nationen, så oförmodad blef dess ton för konungen. Hans Maj:t fann sig i största hast omgifven af ett missnöjdt folk, som nyttjade sin riksdagsmannarätt att inför tronen frambära de klagomål, de tillförne enskildt sig emellan utgjutit. Knappt hade konungen öppnat riksdagen, förrän adeln tog vid hvarest den släppt 1779. Den af herr Hummelhjelm då väckta frågan, huruledes ständernas röster skola beräknas vid svar på konungens propositioner, när de stadna i olika meningar, blef ett af de första öfverläggningsämnena. I anledning af friherre Carl de Geers anmälan beslöt adeln genast göra hemställan hos konungen, om icke i alla lagstiftningsmål, utom privilegier och bevillningar, hvilkas afgörande fordrar enhällighet, tre stånds pluralitet utgör riksens ständers beslut, men när två stånd äro mot två, frågan förfaller. Denna hemställan skedde enskildt genom landtmarskalken, och, till tidens vinnande, utan att ens de öfriga stånden därom voro underrättade, emedan de den stunden voro åtskilda. Konungen svarade landtmarskalken sig med glädje finna adeln hysa alldeles enahanda tanke som H. Maj:t själf, och att den andragna meningen var enlig både med regeringsformen och den förflutna riksdagspraxis. De andra stånden, sedan de fått del af adelns förfrågan och erhållna svar, skyndade sig att däröfver betyga sitt bifall.
Vid några tillfällen hade konungen utan ransakning och dom låtit kassera officerare. Detta ansågs för ett missbruk, olämpligt i ett fritt regeringssätt; hvarföre, uppå anmälan hos adeln genom öfversten Almfelt, alla stånden gemensamt utbådo sig och af konungen undfingo den försäkran, att H. Maj:t ville bibehålla hvar och en tjensteman vid sitt ämbete, till dess han lagligen blefve därutur förvunnen, och således att ämbeten och sysslor begrepos under ordet "välfärd" i 1772 års regeringsform, som stadgar, att "konungen eger ingen förderfva till lif och ära, lem och välfärd, utan han lagligen dömd är". Härifrån undantogos dock de så kallade förtroendetjenster, om hvilka särskildt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
