Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottsligheter framdeles yppades. Men att tro, det alla i arméen, som länt sina namn till ofvan omtalta afhandlingar, voro lika brottsliga, voro förrädiskt sinnade, vore orättvist. Det torde vara billigast att skilja dem i tre flockar: de, som i hemligt förstånd med Ryssland arbetade på finska själfständigheten, och i spetsen för dem Sprengtporten; de, som förledde af honom eller hans anhängare, utan att känna denna hemliga afsigt, öppnade eller gillade underhandlingen i nationens namn med kejsarinnan; och de, som utan delaktighet i detta steg, inskränkte sig inom den föresats, att blott främja fred och riksdag.
Konungens belägenhet under dessa händelser var bedröflig, och sällan har en monark tillbragt svårare dagar. Redan förtviflad öfver reträtten från Fredrikshamn (hvarest han liksom med flit säges blottställt sig för fiendtliga elden), och öfver arméens vidriga tänkesätt, och oförmögen att afhjälpa alla de oredor, honom omgåfvo, stannade hans vrede och misstankar förnämligast på generalmajor Toll, hvilken, själf rådlös och försagd, af konungen ansågs såsom förrädare och den där med berådt mod missvårdat alla de honom uppdragna krigsanstalter. Konungen var äfven den 9 Augusti i begrepp att låta arrestera honom och kunde med möda hindras därifrån genom de bevekligaste föreställningar af en hans afsagde vederdeloman (statssekreteraren Schröderheim). För sin egen del var konungen betänkt uppå att nedlägga regeringen, flytta till Frankrike och där lefva sin öfriga tid i stillhet af de penningar, försäljningen af hans juveler kunde inbringa. Han grät vid åsynen af Svärdsordenstecknet, det han lät hänga på sin vägg och sade sig ovärdig att bära. Med tidningen om noten till kejsarinnan och de öfriga därmed gemenskap egande händelser fördubblades hans grämelse. Han trodde sig omgifven af en mäktig liga, som sammansvurit sig mot hans person. Särdeles misstrodde han sitt lifgarde, hvars officerare öfverljudt utgöto sitt missnöje, och af dem föreställde han sig att innan kort blifva arresterad. Den 13 Augusti låg han under en så orolig väntan till sängs hela förmiddagen, och mot aftonen oförmögen att längre uthärda sin plågsamma ovisshet, besökte han gardesofficerarne i en lada, där de voro samlade att taga förfriskningar. Han fann sig då i deras våld, och var själf förundrad, att de släppte detta tillfälle att försäkra sig om honom.
Generalmajoren Armfelt skilde han ifrån befälet den 7 Augusti, och den 13 emottogs det af general Meyerfelt, vuxen detsamma genom sina militäriska insigter och skicklig att föra det i ett så kritiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
