Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännemärke, tillegnade äfven sig själfva och folk af deras tänkesätt. Allmänheten tänkte annorlunda. Den ansåg arméen endast såsom konungens tjenare, skyldig att utan pröfning lyda hans befallningar, obefogad att föreställa nationen, obefogad att döma om kriget var lagligt eller ej. De officerare, som, när arméen skulle gå öfver gränsen tagit afsked, utropades vid hemkomsten för pultroner; tvenne missfirmades af pöbeln i Stockholm, hvarest friherre Carl de Geer, som ville taga dem i försvar, äfven utställde sig för menighetens förbittring, hvars följder han med möda undkom; och i landsorterna emottogos dessa afskedade officerare med allmänt förakt, så att de näppeligen vågade visa sig i större samlingar af sina lägre medborgare. De åter, som sedan öppnade underhandlingen med kejsarinnan, som med nedlagda vapen rådde konungen till fred och riksdag, fingo namn af förrädare och upprorsstiftare. Deras ovilja, mer än felaktiga anstalter troddes vållat krigets olyckor. Bitterheten mot dem öktes genom det ifriga skydd, de åtnjöto bland sina medbröder af den högre adeln. Man begynte frukta, att dessa senare sammansatt sig med arméen och fienden, helst en del med ryska envoyéen (hvilken först den 19 Augusti afreste) plägat förtroligaste umgänge äfven sedan kriget utbrast, underhöll flitig brefväxling med de betydligaste personer i arméen och uppenbarligen studerade på nya förslag till regeringsform.
Ett dylikt förslag innehöll ibland annat presteståndets uteslutande från riksdagarne. Det hölls ej nog hemligt att blifva samma stånds ledamöter obekant och retade till utbrott det förborgade missnöje, som redan vid 1786 års riksdag, i anledning af passevolans-förslaget, grundlades emellan adeln och presterskapet. Sveriges statsförfattning och ståndsinrättningen lemna i allmänhet det öppnaste tillfälle till inbördes afund och söndring mellan medborgare. Allmogen, som, med sina vanliga klagomål öfver "herrarnes" förtryck, icke längre sedan än 1787 trott sig därtill finna en ny anledning, då en stor del frälsemän nekade sina landtbönder begagna sig af den tillbudna husbehofsbränningen, lät ock utan svårighet nu intala sig, att "herrarne" sökte med utländsk hjälp störta konungamakten. Snart såg nästan hvar ofrälseman uti hvar adelsman en liten tyrann, färdig till sina landsmäns förtryck, trodde sig däremot behöfva konungens beskydd och glömde såsom ett mindre ondt alla förra missbruk i hans styrelse. Harmen öfver det utmärkta företräde, konungen förunnat adeln framför andra medborgare, vände sig i en så mycket häftigare förföljelseande, som adelns otacksamhet mot sin välgörare tycktes förråda en aristokratisk trängtan efter mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
