Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånd, i stället för personer. Den harm åter, häraf uppväcktes hos adeln, var för det närvarande maktlös; och kunde den retas till utbrott, var dess fall så mycket säkrare, som den hade hela den öfriga nationen emot sig.
Så beredda voro sinnena, då konungen den 8 December från Göteborg lät utgå kallelse till en allmän riksdag i Stockholm den 26 Januari 1789. Krigsbefälet var uteslutet utur denna kallelse såsom utur den till 1786 års riksdag, oaktadt ridderskapets och adelns då däröfver gjorda anmärkning. Obeveklig mot alla föreställningar om riksdag, så länge den kunde synas genom en faktion aftrugad, ansåg konungen den nu såsom sitt säkraste medel att kufva samma faktion. Omständigheterna voro ock mycket förändrade, sedan nationen med så fåfäng som enhällig ifver kräfde riksdag. Ingen utländsk fiende inom Svea gräns kunde dela uppmärksamheten, irra besluten. Arméen hade sansat sig, var af själfva årstiden innestängd och overksam. Konungen hade haft tid att stärka sin förbindelse med de ofrälse stånden och att pröfva deras tillgifvenhet. Riksdagen var för öfrigt nödvändig. De nya utanverk, hvarmed konungen ärnade omgifva sin tron, kunde ej lagligen uppföras utan ständernas biträde, kriget icke fortsättas utan deras understöd. Konungen hade begynt det i hopp att genom ett hastigt öfverraskande bringa sin fiende till en snar fred. Inhemska penningetillgångar till fälttåget voro ej längre föresedda än till September månads ingång, hvilket jag redan af trovärdig berättelse den 7 Juni nästföregående inhemtade, och efter bemälda tid upphörde verkligen alla utbetalningar i reda penningar. En påräknad betydande undsättning ifrån Porten, som af konungens fredsbrott skördat den rätta frukten, hade dittills alldeles uteblifvit.
Ungefär vid samma tid som riksdagen sammankallades, affärdade konungen ordres till den i Finland kommenderande generalen grefve Meyerfelt att låta häkta de brottsliga finska officerare, som med kejsarinnan underhandlat. Den förundran, som nog allmänt blifvit yttrad öfver ett så långt uppskof med samma steg, torde böra försvinna, då man betänker arméens anarkiska skick, uti hvilken en slik befallning kunnat förut blifva utan verkställighet, och att konungen nu först kände sin styrka att blifva lydd. Genom flera hinder drog det ännu långt ut, innan deras häktande fullbordades. Majorerna Jägerhorn och Klick, kaptenerna Glansenstjerna och Ladau samt kornetten von Essen nyttjade tiden att sätta sig i säkerhet på rysk botten. General Armfelt med de öfrige brottslige afbidade sitt öde med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
