Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
patrioterna, emedan han icke tagit parti af de finska cheferna och både öfver det företagna kriget och dess olyckliga följder dömt med mera foglighet. I anledning däraf vågade jag en gång hemställa, om konungen icke skulle finna godt att med honom rådpläga om de mått, vid riksdagen komme att vidtagas, och således undanrödja de ämnen till tvedrägt, som uti oberedda ärenden skiljaktiga tänkesätt pläga medföra. Men konungen svarade sig alldeles vilja undvika en slik öfverläggning, hvilken, såsom flere dem H. Maj:t tillförne med honom haft, skulle på det sätt aflöpa, att båda blefve onda och sedermera icke såge hvarandra på ett halft år, emedan, tillade han, "grefve Fersen är den ende af mina undersåtare, som jag finner så stor, att det icke är under min höghet att mäta mig med honom". Ett sådant yttrande af en konung om en undersåte innebär redan en hemlig hotelse. Konungens saktmodiga ton om grefve Fersen förändrades ock alldeles efter riksdagens början, utan att jag enkannerligen vet af hvad orsak[1]. Konungen yttrade i stället, att all oredan kom från honom, som under en täckmantel af saktmod och billighet underhöll partiandan hos sina anhängare, tilläggande honom förnämsta skulden till all inhemsk oro i Sverige ifrån revolutionstiden 1772 och den märkliga förebråelse, att han alltid varit en afsagd fiende så af konungamakten som konungahuset. Honom lades till och med till last, att han, 1772 inkallad i rådkammaren, så godt som genast tagit afsked, och att han, skild från allmänna ämbeten, ännu på sin sena ålderdom blandade sig i allmänna ärenden m. m.
Jag sökte föreställa, att grefve Fersen för att sammanhålla ett parti, som utom honom ännu ytterligare skulle förgå sig och störta riket i våda, vid flere tillfällen vore nödsakad bifalla steg, som han kanhända ej gillade, men att jag om hans uppriktiga kärlek till fäderneslandet vore så mycket säkrare öfvertygad, som jag af en både upplyst och vältänkande man af grefve Fersens förtrognaste vänner på heder och samvete därom vore förvissad[2]. Konungen fortfor, att denne säkert af grefve Fersen vore bedragen, och att hågen att styra sitt fädernesland vore grefve Fersens enda patriotism. Med sådana tänkesätt är lätt att finna, huru konungen skulle upptaga grefve Fersens ofvananförda föreställningar. H. Maj:t fällde om dem sedermera det omdöme, att grefve Fersens afsigt därmed tycktes vara treggehanda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
