- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
102

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag yttrade dock i allmänna ord, att mig syntes, det konungamakten där blifvit utvidgad öfver den gräns, som friheten medgifver, och att jag fördenskull hellre ville bifalla de föreslagna inskränkningar i adelns förmåner än i nationens. Detta syntes göra intryck på H. Maj:t, som då berättade, att det förnämsta, Rådet nyss haft att anmärka vid akten, var frälsets där stadgade lika deltagande med skatte i skjutsningsbesväret. Riksrådet grefve Oxenstjernas infall till konungen vid detta tillfälle var fullt af qvickhet: att H. Maj:t velat låta Rådet se dess begrafning, lika såsom Carl V såg sin, innan han dog. Jag upptäckte vidare min oro öfver grefve Fersens öde och berättade, huru osannfärdiga de tillmälen voro, som landtmarskalken gjort honom. Konungen bad mig vara tillfreds, "ehuru", tillade han, "grefve Fersen är ganska brottslig"[1]. Jag lemnade därpå Hans Maj:t med tillönskan af Guds välsignelse öfver honom och hans regering.

Konungen visade vid detta tillfälle ett verkligt ädelmod. Det påminner mig ett drag af ädelmod mot professor Sergel. Konungen hade i Rom tagit honom med sig för att meddela upplysningar öfver konstarbeten i flere palatser. Men då konungen vid början af promenaden besåg Titi thermer, och Sergel såsom ovig och tjock med möda kunde framkrypa i de trånga underjordiska gångarne, tog Sergel humeur, svor och förifrade sig. Konungen skrattade däråt, hvaraf Sergel än mer förtörnades, så att han gick hem utan att vidare följa konungen. Rosenstein, som märkte detta och fruktade onåd för Sergel, gjorde af egen drift hans ursäkt. Konungen svarade med mildhet. "Sergel blef ond, jag märkte det och vet, att han är hastig, men man har ej genier för bättre köp."

Ifrån rikssalen förfogade sig klockan 3 de tre stånden till hvart sitt samlingsrum, hvarest en och annan ledamot försökte att upptaga Säkerhetsakten under ny öfverläggning; men talmännen förbjödo det vid konungens onåd och läto blott akten ad notitiam ånyo uppläsas. Jag träffade samma eftermiddag prester, som däröfver voro högeligen uppbragte, men förgäfves. Landtmarskalken däremot glömde att återföra sitt stånd på riddarhuset; till godtgörande hvaraf han lät anslå till plenum kl. 4 ännu samma eftermiddag för att välja elektorer i de flere arresterades ställe. Men få ledamöter kommo tillstädes och deras öfverläggning blef ganska orolig. Kapten Cock tillstyrkte en deputation till konungen att först utbedja sig del af orsaken till


[1] Åt grefve Nils Posse hade konungen dock sagt: "Qu’il perdrait sa tête."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free