Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera oblygt och frimodigt, men ock tillika mera anständigt och vördsamt för konungens höghet än i detta plenum.
Sedan det varat ifrån kl. half 11 om f. m. till kl. half 6 om aftonen och proposition flere gånger blifvit äskad, gjordes den af vice landtmarskalken med följande ord: "Bifalla ridderskapet och adeln Säkerhetsakten?" hvarpå svarades med enhälligt nej. Samma proposition af honom ytterligare förnyad i dessa ordalag: Afslå ridderskapet och adeln Säkerhetsakten? besvarades med ett lika starkt ja.
Då fråga därefter uppkom, huru i anledning af detta beslut svaret till Kongl. Maj:t skulle uppsättas, tycktes vice landtmarskalken vilja tillstyrka, att det allenast skulle innefatta ridderskapets och adelns afslag, utan upptagande af några skäl; men friherre Wachtmeister med flere anmärkte, att adelns både vördnad för konungen och egen värdighet kräfde, att för H. Maj:ts och allmänhetens ögon lades de grunder, på hvilka beslutet blifvit fattadt; hvarföre ock öfverenskommet blef, att svaret till konungen skulle innehålla ett kort sammandrag af de förnämsta skäl, emot Säkerhetsakten blifvit anförda, och med första uppsättas af de redan till expeditionernas bestridande utsedde ledamöter, samt hos ridderskapet och adeln i nästa pleno justeras.
Vice landtmarskalken anförde vidare, att det händt, när konungen rest genom landet, att frälsemän nekat deltaga i skjutsningen. Han föreslog således, att adeln, till betygande af underdånig tillgifvenhet, frivilligt måtte åtaga sig detta besvär endast i den sagda händelse, då konungen själf är stadd på resa genom sitt rike. Härtill svarade väl några ja, men andra, att de ej kunde underkasta sig detta besvär såsom en skyldighet, viljandes dock ingalunda undandraga sig det, när de vid yppadt tillfälle därtill om biträde anmodades. Som intet enigt beslut härom kunde fattas, begaf sig vice landtmarskalken att låta hela denna öfverläggning, jämte sin anmälan, blifva utom protokollet. Han ärnade då åtskilja adeln, men en och annan ledamot förnyade föreställningarne om sina arresterade medbröders antingen frigifvande eller befordran till ransakning och dom, hvilka vice landtmarskalken blifvit anmodad och lofvat framföra för tronen. Efter flere förslag att härmed till H. Maj:t framkomma dels genom deputation, dels genom böneskrift, och åtskilliga obestämda svar af vice landtmarskalken, som ock rent ut påmintes om sin skyldighet enligt 18 § i riddarhusordningen, att "tala för adeln och referera deras resolution och nödtorfter", yrkades detta ämne så ifrigt, att han måste adeln vid handen gifva, det H. Maj:t alldeles förbjudit honom att därmed framkomma. Men åtskilliga påstodo, att adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
