Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föraktad man, hade vågat utropa: "Under bordet med denna proposition!" men fått till svars af sina sidomän: "Under bänken med er!" hvarpå han verkligen blef nedhållen på bänken och kramad till tystnad.
Slutligen företogs till uppläsande bevillnings- och krigsgärdsutskottets betänkande och förslag till ny bevillning; hvilken lades på bordet, hvarefter adeln åtskildes.
Följande dagen, den 8 April, var en af de vigtigaste vid denna riksdag. Adeln var då åter i plenum församlad och företog till öfverläggning hemliga utskottets betänkande, Genast anmälte 13 ledamöter sig att däröfver meddela sina tankar. Generallöjtnanten friherre Duwall, friherre Wachtmeister, friherre Düben, vice presidenten Stjerngranat, professor v. Schulzenheim m. fl. tillstyrkte, att skillnad måtte göras emellan rikets äldre gäld och den, som för krigets skuld var gjord eller oundvikligen borde göras. För den senare, stigande till 7 millioner rdr, ansågo de riksens ständer böra gå i borgen till kreditens stärkande, men ingalunda för den förra, som utgjorde 14 millioner, emedan borgenärerna vid lånens utlemnande aldrig äskat en slik garanti, och förfallotiden ej ännu vore inne, hvarförinnan den icke kunde behöfvas. De anmärkte, att samma gäld borde betalas af de medel, som redan till riksgäldsfond voro anslagna, och påminte tillika, att emedan garantien borde uppfyllas genom betalning, betalningen åter fullgöras genom bevillningar, så blefve all garanti ett bländverk, då den garanterade summan öfverskrede hvad ständernas och inbyggarnes tillgångar tillstadde att utgöra. I sådant afseende tillstyrktes ock, att ridderskapet och adeln måtte samtycka till en årlig bevillningssumma, icke af 70 tunnor guld, såsom hemliga utskottet pröfvat oundgängligt, utan af 40 tunnor guld såsom den högsta, hvilken af landet möjligen kunde utgå. Flere vådliga påföljder genom de af hemliga utskottet föreslagna kreditsedlar från riksgäldskontoret lades äfven i dagen, och den högt vuxna riksgälden gaf vissa ledamöter anledning till bedröfvande målningar af en så trängande nöd, att riket framdeles torde nödsakas afsöndra provinser; hvarjämte öfverjägmästaren Tigerhjelm framdrog exempel af store konungar, en Fredrik II, en Joseph II, en Ludvig XVI, hvilka i sina undersåtares trångmål gjort ädelmodiga indragningar till bördans lättande af allt, hvad vid deras hof kunnat umbäras[1].
Å andra sidan försvarade flere ledamöter, såsom hofintendenten Malmstein, lagman Stjernecreutz m. fl., men i synnerhet hemliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
