164 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 )

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slottet och afbörda denna skyldighet. Hans afskedstal till adeln blef af ingen besvaradt, och då han gick ut, gnolades af någon kitslig en slagdänga: "förlorad är min näring etc.[1]", att förtiga flera vedermälen af missnöje och förakt.

Och sålunda var en riksdag slutad, om hvilken man kan sjunga med poeten:

Olim vera fides Sylla Marioque receptis
Libertatis obit — Pompejo rebus adempto
Nunc et ficta perit.

Och snart sannades hvad strax nedanföre af samma skald anföres:

Nec color imperii, nec frons erit ulla senatus.

Den 29 April blefvo grefve Fersen, grefve Horn, friherrar Carl de Geer, Rutger och Gustaf Macklean, justitiekansleren Liljestråle och löjtnant Almfelt, efter ett nära 10 veckors fängelse, på fri fot ställde. Öfverste von Schwartzer och generalmajoren Pechlin vordo äfven entledigade från sin civila arrest. Den 4 Maj återfick direktören Frietzsky sin frihet. Öfverste von Gerdtens yttrande till protokollet rörande arméens oförskylda beryktande hade, såsom förgripligt, blifvit hänvist till vederbörande actor att lagligen åtalas. Men som föga skäl däraf syntes kunna hemtas till hans bestraffning, förelades honom ett slags böneskrift och retraktation till underskrifvande, hvartill han äfven, dock med lindrade ordalag, begaf sig. Han och kongl. sekreteraren Johan von Engeström sattes på fri fot den 12 Maj, den senare med tillsägelse att oförtöfvadt begifva sig på landet. Öfversten Anckarsvärd blef icke allenast i frihet ställd, utan befordrad till konungens generaladjutant, en tjenst, som ständigt höll honom under konungens ögon.

Däremot blefvo friherre Stierneld och öfverste Almfelt nattetid bortförda från Drottningholm, att förvaras, den förre på Carlstens, den senare på Warbergs fästning, med alla rättsintas grämelse, som sågo lettres de cachet införas i Sverige, när de afskaffades i sin hemort Frankrike. Riksdrotsen skall häremot hafva gjort eftertrycklig föreställning, men fått af konungen till svars, att H. Maj:t hade mot dessa personer en tic particulier.

[1] Han var känd såsom i högsta grad egennyttig och den där icke allenast profiterat på de traktamentspenningar, han fått att som vice landtmarskalk hålla bord för, utan ock betingat sig omåttliga förmåner och belöningar för denna sin befattning. Han blef därföre contreamiral, kommendör af Svärdsorden, fick befäl öfver en division af örlogsflottan och fick survivance på Calmare län. Hans måg, baron Raab, blef landshöfding i Carlskrona. Hans son avancerade en grad.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/21/0198.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 / 164 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|