Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svänga, men ej upprifva Verelä-bron. I själfva verket lemnades ock broarne oupprifna, hvarigenom tillfället för fienden lättades att jaga efter. General Kaulbars’ reträtt, hvars inbrott var ärnadt på Willmanstrandssidan soutenera hufvudarméens rörelser mot Fredrikshamn, satte den senare i förlägenhet. Konungen tog genast befälet från general Kaulbars, som ställdes under krigsrätt[1], och detacherade general Platen att på vestra sidan om älfven förjaga den efterföljande fienden samt bevaka bryggorna; hvilket ock lyckades. En del af trupperna under öfverste Paulis befäl slog då läger vid Anjala, hvarest de nog oroades af fienden och magasiner uppbrändes; en annan under general Meyerfelts kommando vid Verelä. Konungen själf tog sitt högqvarter vid Kymmenegård, och därmed var företaget mot Fredrikshamn för detta år om intet.
Under dessa motgångar utmärkte sig öfverste Stedingk genom ett lika tappert som lyckligt försök. Knappt hade general Michelson dragit sig tillbaka, förrän Stedingk med vid pass 1000 man angrep den ännu qvarstående och lika fullt talrikare fienden (som enligt ryska uppgifter var 1200 man), anförd af general Schultz, i dess läger vid Parkkumäki och oaktadt det tappraste motstånd slog honom till rygga med en förlust af mer än 600 man döda, fångna eller blesserade, två fanor, sex kanoner, gevär, ammunition och tross. General Schultz måste själf fly i ett kärr, hvarutur bönder och kosacker uppdrogo honom. Vår förlust uppgifves blott till 161 man. Savolax rensades härigenom från fiender, och allmänna tacksägelser med sjungande af Te Deum anställdes öfver hela riket.
Under det krigsoperationerna nu någon tid voro mycket lama, må man kasta ögonen på tillståndet i Sverige. Farhågan för ett danskt anfall, sedan stilleståndet lupit till ända den 13 Maj, tycktes vara nog grundad, sedan danska trupper började samlas på gränsen, af hvilka 3000 man stodo på vermländska sidan. Försvarsanstalterna voro ganska knappa, och föregaf baron Armfelt, att baron Carl Hjerta med en redoute och Nerikes och Wermlands regemente skulle kunna hindra hela inbrottet. Gränserna på Bohuslän och södra sidan voro ej tillräckligare bevakade, ehuru man i Bohus- och Elfsborgs län förmått allmogen, att, utom dess ordentliga rotering, äfven uppsätta vargering, hvaraf två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
