Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlösa dem med bankomynt, hvarmed äfven allt gått riktigt till sedan den 5 April, då de först utgifna voro förfallne, den 2 Augusti inställde all slik inlösen, hvilken uppsköts till den 2 Februari 1791, med villkor att sedelhafvaren skulle å de förfallna sedlarne, då de vederbörligen presenterades och stämplades i kontoret, försäkras om sex procent i bankomynt från förfallodagen till ofvansagda tid. Kungörelsen innehöll uppriktigt skälet, att kontoret var stadt i brist på bankomynt, till afhjälpande af hvilken konungen samma dag lät utgå en förordning, att dädanefter sjötullen borde erläggas i specie- eller bankomynt. Emellertid steg agio mellan riksgälds- och bankosedlarne i största hast till 15 procent, hvilket var en naturlig verkan af bemälda författning, emot hvilken riksrådet Liljencrantz sedermera uppriktigt gjorde konungen föreställning, som svarade, att den blott skulle gälla tills vidare. Den har dock sedermera ej upphört.
Frukten både af Wiborgska reträtten och Svensksundsbataljen var de krigande makternas inbördes benägenhet till fred. Fredsnegociationer voro genom spanske ministerns bona officia redan förlidne vinter öppnade, hvartill öfverstelöjtnant v. Rosensteins bemödande var af stor nytta, och i afseende hvarpå spanske legationssekreteraren Moreno äfven då gjorde en resa från Stockholm till Petersburg. Rosenstein kom ock i Juli månad på parole öfver från Ryssland och uppvaktade konungen, som han genom de renseignements, han medförde, mer och mer lärer böjt till fredstankar. De lättades genom ömse sidors épuisement, Sveriges allierades ringa pålitlighet, lidna förluster och Rysslands verkligen fattade fruktan för en tillförne mindre aktad fiendes drift, vaksamhet och ressurser, där inga syntes finnas. Grefve Ostermann hade ock förklarat åt öfverstelöjtnanten Rosenstein, att kejsarinnan vore färdig att sluta fred med hvad villkor som helst, allenast hon icke afträdde någon tum jord. "Ni bör", sade han, "finna det skäligt, då ni själf i Petersburg hört svenska kanoner". Eftertryckligen fördes fredsunderhandlingarne strax efter Savitaipalsaffären mellan baron Armfelt, som då var i Kärnakoski (hvarifrån han för sin blessyrs skull dock sedan begaf sig) och general Igelströhm, som kommenderade i Willmanstrand. De mellankommande krigshändelserna gåfvo dessa än mera vigt, och den 31 Juli begaf sig H. Maj:t själf till grannskapet af Verelä, hvarest sammanträdet mellan dessa generaler, som då blifvit försedda med sina hofs fullmakter, hölls på slätten under därtill inrättade tält. Öfverläggningarne fortsattes i Augusti månad; men den 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
