Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. Kothen med fermeté, men af von Otter med blödighet och af Klingspor med den svaghet, att han föll på knä för slottsfogden och kysste polismästarens hand. Den utsatta exekutionen uppsköts emellertid till den 8 September, och H. Maj:t, som under detta var ankommen till Stockholm, kunde ej vägra den nåd och lifvets förskoning, hvarom alla, som konungen omgåfvo, med en mun bönföllo, åt någon af de dömde utom Hästesko. "Man kan förlåta ett statsbrott", svarade konungen, "men icke en chef, som uppstudsar den trupp, honom anförtrodd är; detta exempel är allt för vådligt och oförlåtligt i hvad regering som helst". Det kan ej nekas, att ehuru Hästesko ej med fulla skäl kunde lagligen öfverbevisas att hafva förmått sitt regemente till dess tilltänkta egenvilliga reträtt från Fredrikshamn, voro alla sannolikheter därtill så bindande, att sådant verkar en moralisk visshet om hans brott.
Alla de till döden dömde kommunicerade om lördagen den 4 September utom Hästesko. Den 7 tillsades v. Otter, Enehjelm och v. Kothen förskoning till lifvet, dock att de skulle utföras på rätteplatsen och där både afhöra sin dom och benådning. Hästesko, utsedd att dö för folket, beredde sig därtill med all kristlig resignation. Det påstås, att hans slägtinge, som mycket för honom lagt sig ut, presidenten Munck velat hjälpa honom att rymma, men att han vägrat det, emedan hans återstående lif skulle bli svårare än själfva döden. Han har vidgått rättvisan af sitt straff efter Sveriges lag, men i det yttersta påstått, att afsigten varit god, och att han trott de steg, han tagit, tjänliga och nödvändiga till fäderneslandets väl; för öfrigt, att han ej förebrådde sig mer än två ting: det ena, att han nedlagt sin hustrus (född von Morian) arf i tjensteköp; det andra, att han ej mottagit den amnesti, H. Maj:t 1788 före sin afresa från Finland genom öfverstelöjtnant baron Leijonhufvud tillbjudit honom och hans medbrottslige. Man tilllägger, att han haft löfte om nåd, i fall han velat uppgifva sina hemliga moteurer; men att han enständigt svarat sig inga hafva.
Den 8 September, sedan han om morgonen kommunicerat och visat mycken otålighet att snart blifva utförd, blef han mot kl. 9 afhemtad. Han hade ej brytt sig om att kläda eller raka sig, utan bar en slät grå surtout. Så snart han stigit utur vagnen och kommit inom spetsgården på Ladugårdslandstorget, föll han på knä och läste med hög röst en bön, som han själf författat, afdrog sedan själf surtouten, nedvek skjortkragen och drog en nattmössa ned om ögonen, hvaröfver doktor Petrejus och kyrkoherden i finska församlingen, Wallenius, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
