Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därefter till Danviks dårhus, där han fick enskildt rum och förplägning på konungens bekostnad och med sundt förnuft, ehuru utgifven för galen, med hjärtelig fägnad öfver detta prof af konungens nåd sedermera förvarades 13 månader under gifvet hopp att få rymma. I slutet af Oktober månad 1791 fick han ändtligen tillstånd att i tysthet afvika, då han nattetid afreste till sina slägtingar nedåt landet och vidare till Danmark. Man föregaf, att han dränkt sig, och var hans hatt till den ändan utkastad i sjön vid Danviken. En karl, som befalldes dragga efter honom, svarade helt kallsinnigt: "Baron reste ju bort i natt". Han förfogade sig vidare till Hamburg och blef efter några år begåfvad med pension från Ryssland. Gifte sig några år därefter och dog 18...
Öfver öfverstarne Montgomerys och grefve Leyonstedts öde, hvilka besvärat sig öfver generalkrigsrättens dom, yttrade H. Maj:t sig ej förr än d. 16 Sept. Domen bekräftades, men då de brottslige anhöllo om nåd, hvartill Leyonstedt svårligen lät beqväma sig, skänktes dem d. 12 Oktober lifvet och de exilerades till ön S. Barthelemy att där hållas i lindrigt häkte. De affördes ock dit följande vintern med en Vestindiefarare. Leyonstedt dog där 1792, men Montgomery fick nåd och återkom till Sverige 1793. Ehuru Montgomery ej mist äran, togs dock gula bandet ifrån honom, och då revisionssekreteraren Låstbom, som var befalld att till den ändan besöka honom, genom riksdrotsen däremot gjorde föreställning, med hemställning om ej ordenskapitlet däröfver först borde höras, tog H. Maj:t det så illa, att han undsade Låstbom, ifall orderna ej inom 24 timmar verkställdes, att med honom själf nyttja andra utvägar.
Kapten Willebrands och löjtnant Gadolins dödsdomar mildrades till 14 dagars fängelse vid vatten och bröd samt landsflykt för den senare och degradering till gemen på sex månader för den förre, hvarefter han åter skulle undfå kaptens post, men i annat regemente. Sergeanten Segerstorms dödsstraff förvandlades i 14 dagars fängelse vid vatten och bröd samt degradering; intill dess han, efter erhållet fördelaktigt betyg af sina chefer, kunde återfå sin grad. De öfriga arresterade officerare af Åbo läns regemente sattes den 20 September på fri fot med fullkomlig frisägelse från allt straff likasom alla de andra till arkebusering dömda officerare af Anjala-brödraskapet.
Och så var finska tragedien af 1788 ändtligen till slut. Man kan ej neka konungen ett billigt beröm för sin mildhet. Man må ej ingå i några politiska bevekande skäl för de brottsliga, men endast besinna att H. Maj:ts tron vacklade genom deras försök. Det är endast i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
