Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppriktig böjelse för fred med Porten, men tillika yttrat, att Preussens inblandning i fredsverket därvid lade många hinder i vägen, hvarföre furst Potemkin uppdragits att beverka särskild fred; att, då likväl konungen ingen separat proposition velat anhöra, kejsarinnan gått så långt, att hon tillbjudit: 1:o återställa alla sina conquêter öfver turkarne, 2:o göra Krim till en fristat efter Kainardgiska freden, 3:o rasera Bender och Oczakoff; att emellertid krigsbördan med den tyngd fallit på Sverige, att kriget ej kunde fortsättas, sedan planen mot Petersburg misslyckats genom stormar, konungen förlorat 9 linieskepp och ej egde mer än 14 qvar; att 70 millioner turkiska piastrar gått åt till kriget, och alla påräknade ressurser manquerat; att H. Maj:t likväl låtit afbryta fredsunderhandlingarne för att få bifall till följande två artiklar: 1:o att H. Maj:t skulle antagas till ensam mediateur mellan Porten och Ryssland, 2:o att Krim skulle afträdas till Porten, men att kejsarinnan genom tre konsekutiva kurirer afslagit dessa artiklars införande i traktaten, dock likväl förklarat, det hon ej vore obenägen till den förra, sedan freden först blifvit sluten, och jämväl ej ohugad att köpa freden med Porten genom Krims öfvergifvande, allenast detta villkor ej syntes henne aftrugadt; att H. Maj:t, oförmögen att längre utföra kriget mot en fiende, som ej var okunnig om Sveriges utblottade tillstånd, därföre måste åtnöjas med en fred, som upphof det deltagande i svenska sakerna, Ryssland trodde sig ega i kraft af 1721 och 1734 års traktater, till hinder i 1739 års allians med Porten, helst H. Maj:t såg sig lika fullt verksamligen kunna bidraga till Portens förmån, hvars enda allierade han var, och hvaruti hans uppriktighet aldrig skulle saknas.
Denna dels konstlade, dels öppenhjärtiga deklaration var på långt när ej tillfredsställande, och kunde ministern Heidenstam på lång tid ej få någon konferens med turkiska ministèren, som med yttersta ovilja ansåg Sveriges enskilda fred. Konungen på sin sida desavouerade ock deklarationen, och herr Heidenstam blef sedermera rappellerad, helst H. Maj:t i flera afseenden hade eller trodde sig ega anledning till missnöje med honom, så i anseende till uppbörden af turkiska subsidierna[1], som ock en stor briljant, den han till 100,000 r:drs värde, utan att afbida H. Maj:t.s svar, som blef negativt, inköpt i Constantinopel och användt till present åt storherren. Preussiska hofvet var ock med konungen föga tillfreds, sedan herr Heidenstam äfven i Constantinopel skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
