Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prinsessan, som en hel månad varit sjuklig och besvärad af en loupe på ryggen, som måste skäras, var längre tid förut inflyttad till sitt palats i Stockholm.
Den 27 November var jag på souper hos konungen. H. Maj:t befallte mig då uppgifva medaljer öfver segrarne vid Fredrikshamn och Svensksund, reträtten från Wiborgs- eller Björkö-viken och freden. Jag nyttjade tillfället att betyga min glädje öfver H. Maj:ts lyckliga räddning utur så stora faror, särdeles vid reträtten från Björkösund, den H. Maj:t, oaktadt den lidna förlusten, tycktes sätta största värdet uppå, och sade jag mig ej veta orsaken, hvarföre fregatten Venus, hvarmed ryssarne efterjagade H. Maj:ts fartyg, just stannade i loppet, då H. Maj:t var i ögonskenligaste faran. Konungen sade, det ryska amiralen därtill gifvit ordres, emedan han ville använda all sin styrka att förfölja örlogsflottan och trodde, att konungen var på något örlogsskepp. Vidare att brännarens förolyckande var skulden till all den dagens förlust, och att, om den icke varit, hela flottan kommit tillbaka utan skada. Han tillade ock, att stora flottan denna campagne gjort illa sin skyldighet, och att, om den icke hållit sig för långt ifrån fienden den 3 Juni, hade H. Maj:t nu kanske promenerat i Petersburg. Men tvenne skepp hade skjutit 110 skott, utan att fienden mist en man; hvarföre, i händelse krig framdeles yppades, H. Maj:t ärnade gifva på orderna, att den flaggman, som, på det skepp han för i en sjöbatalj, ingen man får skjuten, skall prompt blifva hängd. Denna flottans uraktlåtenhet skall ock gifvit anledning till den grâce, kontreamiralen Liljehorn åtnjöt, som begått ett lika, men icke svårare brott.
Jag sade, att bäst vore glömma det förflutna och vara nöjd, att vi ändå återfått fred.
Konungen. Sedan 1788 års fälttåg så snöpligt aflopp, var ej att tänka på annat. De, som då skämde bort sakerna, äro nationen och eftervärlden därföre ansvarige. De hafva vållat alla våra senare olyckor, och utom dem hade allt, som tilldrog sig vid 1789 års riksdag, varit ogjordt.
Jag. Det värsta onda af denna riksdag var söndringen emellan riksstånden och medborgarne.
Konungen. Därtill var adeln genom sin oförsigtighet själf skulden. De hade varit osams med sina medständer allt sedan 1650. Jag hade frälst dem och utsläckt lågan 1772. De borde känt sitt eget interesse förbundet med konungamakten och hade erfarenheten af min personliga böjelse för dem; men då de uppreste sig mot mig, som varit deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
