Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem han ville hafva vid sin sida, nyttjade ensam guldcouvert, lät servera sig först och af bönderna kyssa sina händer. När han visade sig ute, hade han vakt af stadens militär. Att adeln icke ville antaga det krypande skick, så höga anspråk syntes kräfva, blef i hans sinne ett brott, som retade hans harm och upptände hans hämd. Det hände honom under loppet af riksdagen, att då han ville genom sina adjutanter uppskicka på riddarhuset sina voteringssedlar, dessa i brist af personlig inställelse, som författningarne kräfva, ej emottogos. Mångfaldige adelsmän, bjudna till hans bord, vägrade att komma, emedan de sade sig ej känna honom; och i anledning af ett tillfälle, då grefve Brahe, friherre Stierneld och flere adelsmän voro hos honom middagsgäster tillsammans med bryggaren A. Westman, en genom sina brutala seder och äfven ett tillförne utståndet straff af vatten och bröd vanfrejdad person, måste han låta sin egenkärlek förödmjukas af ganska starka förklaringar, som utgingo däruppå, att i händelse af ett så föga laggrannt sällskapsval, undanbedja sig hans bjudningar. Dessa detaljer förtjente icke rum i närvarande anteckningar, om de icke intygade en favorits insolence och hans eget stånds förakt; och torde det vara en heder för vårt land, att en mäktigare gunstling förmodligen aldrig njutit mindre anseende.
Den 27 Januari hölls riksdagspredikan af biskop Weideman, och öppnades riksdagen på rikssalen af konungen med ett tal, som innehöll ett utförligt upprepande af allt, hvad H. Maj:t gjort i och för riket på 21 år[1]; dess segrar, fredsslut och förbund efter senaste riksdag; smickrande komplimenter åt hvart stånd särskildt; anledningen till deras sammankallande, nämligen återställande af ordning i finanserna, som krigets utförande stört, hvarvid H. Maj:t tillade, att om besluten blefve eniga, voro tillgångarne tillräckligare än man förmodade, och icke nödigt att åtaga sig större tunga, än den man nu bar. Till slut förklarade konungen sitt förtroende till ständernas tillgifvenhet och nit i en tid, då en fanatisk villa skakade alla länder; och var Frankrikes exempel af ett hiskligt själfsvålds verkningar till staters undergång ingalunda förgätet. Därpå upplästes Kongl. Maj:ts allmänna proposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
