- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
272

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den 21 kom äfven till Stockholm tidning om kejsar Leopold II:s hastiga dödsfall, hvilket förmodades hafva skett af förgift, och, i anseende till samtidigheten med våldsgärningen på konungen, gaf anledning till den misstanken, att stämplingar mot båda dessa monarkers lif varit förehafde af Jakobinerna i Frankrike. Kejsarens död hölls hemlig för konungen, på det att ingen sinnesrörelse måtte förvärra hans tillstånd.

Torsdagen den 22 Mars blef utmärkt genom en ny ohygglighet. Baron Thure Bielke, en af sitt stånd mycket aktad riksdagsledamot vid 1789 och 1792 års riksdagar, blef uppå mot honom yppade anledningar kallad till förhör i poliskammaren, men sade sig sjuk och intog förgift, hvaraf han om eftermiddagen kl. 4 afled. Medan döden nalkades, kallade han till sig hofpredikanten Lehnberg, af hvilken han begärde att blifva kommunicerad, bekännande ock, att han med flera varit i samråd om konungens ur vägen rödjande; men som han ej ville nämna några andra medbrottslige, hvilket han påstod strida mot sin heder, och till undvikande hvaraf han ock sade sig hafva intagit giftet, kunde Lehnberg icke fullgöra hans åstundan. Förgäfves sökte Lehnberg med de mest rörande föreställningar förmå honom att gå ifrån sitt beslut. Han blef fast därvid med en ståndaktighet, värdig en bättre sak. Under försäkran, att all fara af den förehafda anläggningen var förbi, att allt var desarmeradt, och att, i händelse hans delaktighet i tillställningen var ett fel, ångrade han det såsom ett annat mänskligt misstag, afled han med ett ostördt sinneslugn och företedde, åt förvånade åskådare och efterlefvande genom ett sällsynt och eftertänkligt exempel, fast icke "justum" — dock åtminstone "tenacem propositi virum"[1].

Denna dag utfärdades från regeringen en allmän kungörelse, som snarare ökte förskräckelsen än stillade sinnena. Där hette, att vid undersökningen af den mot konungen föröfvade mordgärning hade väl alla de mått blifvit tagna, som för det närvarande syntes nödvändiga att förekomma all ytterligare fara för riket, men att flera anledningar fordrade en fördubblad uppmärksamhet att fortsätta efterforskningarne. Under smärtan af ett förehafvande, som endast skulle


[1] Engelske envoyéen Liston sade om hans död: "Ah! voilà enfin un homme." Såsom själfspilling och den där efter egen bekännelse begått ärerörigt brott, blef baron Bielke efter hofrättens utslag den 26 Mars middagstiden af bödelsknekten på dennes släda utförd till Skanstull och där i galgbacken begrafven. På så ömkligt vis slöt han sin ätt vid 50 års ålder. Han hade aldrig haft syssla, var qvick, men föga solid, kitslig, missbrukande en naturlig talegåfva att säga osanningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free