- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
101

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingifvit en skrift, hvaruti, näst anförande af h. exc:s skäl att lemna Thyselii förgripliga bref under lagens beifrande, h. exc. förklarade sin önskan, att Thyselius, åtminstone för hvad han emot h. exc. kunde hafva felat, måtte till godo njuta hofrättens mildhet och all möjlig förskoning.

Den 15 fällde hofrätten likväl Thyselius till dödsstraff, men underställde tillika, af anförda bevekande skäl, om icke han genom konungens nåd kunde därifrån förskonas. Den 21 Juli ankom ock verkligen konungens bref med tillåtelse, af gunst och nåd, att han måtte lindring åtnjuta och umgälla sitt brott med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd; i anledning hvaraf hofrättens utslag för honom afkunnades den 23 Juli. Thyselius befordrades följande året till Särestads pastorat.

Denna process gjorde mycket uppseende, och felades icke omdömen, att Thyselius blifvit af hofrätten allt för hårdt ansedd, äfvensom att baron Reuterholms angifvande af hans enskilda handbref, det Thyselius skrifvit i första smärtan och bedt baron R. uppbränna, tycktes vara nog inqvisitoriskt. Men målet blef för herr De Besche mera skadligt än för Thyselius. Den förre förlorade med allt skäl hertigens förtroende: blef skild både ifrån sekreteraresysslan vid hofexpeditionen, hvars föredragningsärenden lemnades åt statssekreteraren Rosenblads besörjande, och från ståthållarebeställningen på Stockholms slott, hvilken uppdrogs hofmarskalken baron Munck; och måste därtill återbära de 1000 rdr, han så orättmätigt undfått. Denne ovärdige gunstlings fall åstadkom intet medlidande. Många föregåfvo ock, att baron Reuterholm icke för annan orsak gifvit Thyselii sak så mycken éclat, än att därigenom få ett tillfälle från hertigens person afskilja en egennyttig missbrukare af hans nåd.

Sedan konungen och hertigen bevistat krigsöfningarne på Ladugårdsgärdet i Juni månad, anträdde tillsammans dessa herrar en resa till Salberget, Falun och Roslagen, hvars betydligaste bruk besöktes och besågos. Denna resa företogs ifrån Stockholm den 7 Juli och återkomsten skedde den 28 i samma månad till Drottningholm, hvarest hofvet förblef till den 1 November. Sviten på resan var oförgripligen större än behof gjordes, då man anser kännedomen af landet vara förnämsta ändamålet. Att likväl H. Maj:t i den vägen vann lika litet detta år som det förra, är så mycket troligare, som nöjen och lustbarheter voro honom öfver allt till mötes. Baron Carl de Geer, grefve Brahe och landshöfdingen Ugglas hade de kungliga flera dagar till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free