Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans grymhet varit så till sägandes nyttig för att genom ovanliga tvångsmedel återknyta ett ovanligen lossadt samfundsband, där ingen medborgare trodde sig skyldig att lyda någon regering, utan hvar och en, drucken af sin inbillade jämlikhet, ansåg sig laglös.
Men fasan för Robespierres våldsamheter förkortade dock slutligen både hans makt och hans dagar. En telning af Louis XVI:s olyckliga hus, hans syster prinsessan Elisabeth, måste dock innan dess falla ett oskyldigt offer (Maj 1794). Men den 27 Juli var Robespierres egen stund kommen. Efter en mot honom oförmodadt väckt motion i konventet, sökte han beskydd af stadsrådet i Paris, som till sin blygd lemnade honom försvar. Paris blef den följande natten en skådeplats af ett inbördes krig och sektion tågade emot sektion. Ändtligen segrade dock den goda saken, och de, som höllo med tyrannen, läto beveka sig till affall. Han blef öfvergifven, gripen, försökte afhända sig själf lifvet och blef dagen därefter själf guillotinerad med några anhängare, lika förhatliga med honom själf.
Konventets seger blef äfven moderantismens, och Jacobinernas nederlag en påföljd af deras förnämsta höfdings. Guillotinen afstannade, förföljelserna upphörde, men Robespierres namn tecknades bland odödliga, och eftervärlden skall med förundran minnas, att en liten advokat i mer än ett år, på gruset af Bourbonernas tron, styrt enväldigt det mäktigaste och segerrikaste folk i Europa.
Franska revolutionsandan styrde efter all liknelse ett företag i Polen, som kunnat blifva lika märkvärdigt, om det blifvit krönt med lika lycka som det franska. Ryssarne hade tvungit polackarne under sitt ok och, det som förhatligast är, under sken af frihet; men tillika retat dem till förtviflan. En sammangaddning, beredd af denna mäktiga de svagas driffjäder, utbröt emot förtryckarena i Warschau den 17 April eller skärtorsdagen. På några förnämas anstiftan tog borgerskapet till vapen och öfverföll ryssarne, som, säkra om polackarnes klenmod, icke bestodo af mera än några bataljoner, sedan resten af garnisonen blifvit detacherad emot insurgenter, som redan uppträdt i provinserna. 3000 ryssar bragtes om lifvet. De öfriga måste retirera sig. Slagtandet och plundringen af deras och deras anhängares hus räckte öfver ett helt dygn. De segrande polackarne gåfvo konungen, van att vara en flagg för det blåsande vädret, ett råd af åtta adliga och sex ofrälse ledamöter till regeringens bestridande, upprättade en konfederationsakt, den konungen själf underskref, inrättade en revolutionsdomstol och utnämnde Kosciusko, en adelsman, som tjent i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
