Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt fri segelfart på strömmarne; detta år skulle Holland prestera 12 linieskepp och 18 fregatter till franska republikens hjälp m. m. Man finner lätt att alliansen var dikterad af segervinnarne, som förunnade Holland en skugga af sin själfständighet, sedan arfståthållarskapet var afskaffadt och beslut fattadt om holländska konstitutionens organiserande medelst ett nationalkonvent på franska viset. Detta samlades den 1 Mars 1796, och upphörde således generalstaterna efter mer än 200 års representation. Arfståthållaren hade vid franske generalen Pichegrus annalkande i Jan. 1795 redan nedlagt sina ämbeten och rest till England. Han hade där den lågheten att utfärda hemliga ordres till holländska kommendanter på flera aflägsna orter, att uppgifva dem till engelsmännen, hvilkas afsöndring från Holland genom den skedda revolutionen ej där var känd. Han hotades ock därför i Holland med en process, hvari han ej kunnat undgå att anses såsom förrädare. Emellertid förlorade Holland på sin nya allians Cap de Bonne Espérance och Trincomali i Ostindien, som ockuperades af engelsmännen.
Med Spanien erhöll franska republiken fred i Basel den 23 Juli, undertecknad af ambassadörerna Barthélemy och Yriarte. Spanien återfick allt, hvad fransoserna där intagit, men afträdde San Domingo och åtog sig mediationen mellan franska republiken och italienska staterna.
Mellan England och Frankrike voro alla fredsförslag fruktlösa. Frankrike fortfor att göra rika priser, men hemsöktes i Bretagne af en expedition, anställd af emigranter med engelskt biträde. Dessa blefvo dock totaliter slagna till ett antal af 10,000 man vid Quiberon den 20 Juli. Och ehuru England förnyade anstalter till déscente, drogs dock därmed så sent ut på hösten, att ingenting kunde uträttas, utan måste grefven af Artois, som begifvit sig att anföra denna sista expedition, med oförrättade ärenden vända åter. Frankrikes sköte var ändå nog sönderslitet af chouaner och royalister, hvilka i La Vendée och Bretagne fortforo att med inbördes krig oroa republikanerna.
Den i Tempeltornet förvarade kongl. prinsen Louis Charles’ frånfälle den 8 Juni och hans systers utlemnande till kejsaren den 24 December, i utbyte mot de vid Dumouriez’s defection i kejserlig fångenskap levererade franska konventskommissarier, gjorde annars detta år märkeligt, äfvensom att franska konventet om hösten dissolverades och i anledning af en fastställd konstitution lemnade lagstiftande makten i händer af tvenne kamrar, nationens representanter; hvaremot den exekutiva förvaltades af ett direktorium, bestående af fem ledamöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
