Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd, lät uppsätta ett nytt projekt, som framgafs åt hertigen, af denne herre gillades och lemnades till statssekreteraren Rosenblad med befallning att låta det renskrifvas, hvarpå det kontrasignerades, underskrefs af hertigen och expedierades till baron Essen. Denne, som vid inhändigandet fann flera förändringar i hvad mellan honom och Reuterholm var aftaladt, tillsporde denne senare om sammanhanget. Baron Reuterholm for då genast upp till hertigen, fick snart veta huru allt tillgått, tvingade honom att ånyo ändra alltsammans samt anbefalla statssekreteraren Rosenblad uppsätta ett nytt bref, lika med det Reuterholm först framgifvit. Hertigen skall velat undslippa denna dementi och föreslagit att på det en gång underskrifna brefvet skrifva en egenhändig mening, som skulle innehålla allt hvad Reuterholm begärde, men det tilläts icke. Hämnden föll nu på baron Cederström. Hertigen tvangs att affärda honom till Pommern under förevändning af en hemlig kommission, i afseende på ett slags upplopp eller oväsende, som förefallit i Greifswald för spannmålens dyrhet. Hertigen tog af Cederström afsked med tårar i ögonen. Inom några månader fick Cederström afsked både från sekundchefskapet vid Svea garde och från generalsämbetet vid artilleriet, hvilket sistnämnda hertigen sig själf åtog. Generaladjutantskäppen gafs åt öfversten baron Bennet[1].
Baron Reuterholms plan var tydligen att undanrödja alla dem, som i någon måtto kunde misstänkas att vilja inskränka hans influence. I sådant afseende var det honom ingalunda behagligt, att konungen, oaktadt kanslirådet Rosensteins information upphört, likväl befallde honom dagligen uppvakta sig, på det H. Maj:t ytterligare måtte kunna begagna sig af hans upplysning. Den unge baron Fleming, för hvilken konungen redan 1794 begynt fatta nåd och hvilken syntes hos konungen vinna allt mer och mer insteg, var nu ett föremål för baron Reuterholms vänskapsbetygelser. Han var den 1 November utnämnd till öfverste kammarjunkare och utsågs till ett medel att framdeles understödja Reuterholms kredit, hvilket Fleming äfven förmodligen lofvat, men aldrig ärnade hålla, fast han nu med Reuterholm måste hålla god min.
Ställningen både vid hofvet och mot Ryssland blef mer och mer kinkig. Konungen hade dels af erhållna porträtter, dels af orsaker, som ej äro bekanta, fått en fullkomlig vedervilja för mecklenburgska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
