Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 3 April, och att såväl örlogsflottan som skärgårdsflottan med all makt där utrustades. Dessa tidningar uppväckte ett allmänt bekymmer och nästan bestörtning.
Hertigen höll den 2 April i konungens närvaro konselj, hvars utslag blef, att man skulle rusta sig till motstånd, men därunder i möjligaste måtto arbeta på fred. General Klingspor, som i Finland förde befälet, hade väl tagit de kraftigaste anstalter emot faran, genom finska truppernas sammandragande på gränsen, hvarvid allmogen visat ett berömligt nit genom frivilligt meddelande af proviant för en månad. Nu skickades generalmajoren baron Wrede äfven till Finland att ytterligare understödja försvarsanstalterna. Denne tappre krigsman insåg dock hela vådan af kriget, upptäckte utan förbehåll för hertigen innan sin afresa det behof, han trodde riket hafva af komposition, och för konungen i ett enskildt samtal förmyndareregeringens oskicklighet samt sin mening, att konungen för att rädda riket borde förklara sig myndig, ett steg, som denne herre af grannlagenhet afslog. I Stockholm begynte man äfven rusta på varfvet. Den 7 beviljade riksgäldskontorets fullmäktige hertigen att upptaga den million r:dr, hvartill 1792 års ständer meddelat kreditiv. Ordres afgingo till alla landtregementen att hålla sig marschfärdiga. Konungen och hertigen beslöto bägge att i händelse af krig gå till Finland.
Emellertid var man betänkt på negociationer. Man måste nu söka den nyss negligerade general Budberg. Spanske legationskavaljeren Moreno for till honom och sade sig vara af konungen skickad att underrätta sig om Rysslands afsigter; Budbergs svar blef kort, att honom förekom oväntadt att hedras med en sådan beskickning, då konungen nyss ej velat se honom; att han hade inga instruktioner, men att han dock, i anledning af det förtroende han af kejsarinnan egde, kunde i allmänna termer tillkännagifva, att hon för konungens person hyste uppriktigaste vänskap, men vore missnöjd med hertigen och hans minister. Man skickade efter detta svar baron Schwerin till Budberg, i hopp att öppna en underhandling; men han emottogs icke; öfversten baron Hugo Hamilton fick ej heller mer än en konferens. Ändtligen begärde Budberg själf att få konferera med någon af salig konungens vänner, hvaribland man föreslog baron Essen, som ock emottogs. Budberg hade nämnt, att kejsarinnan aldrig ville öppna någon underhandling, förrän Reuterholm vore utom Sveriges gräns.
Detta var för honom ett dunderslag; men han hoppades nu genom sin väns bemedlande kunna afvärja en för sin makt så hotande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
