Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drottningens uppfostran ännu icke hunnit fullkomligen fullbordas, helst man icke förutsett, att en kongl. tron så snart väntade henne. Hennes mor, en prinsessa af mycket vett och de berömvärdaste egenskaper, hade insett denna brist och önskat, men förgäfves, att tillfället tillåtit ett års uppskof med bröllopet. Drottningen, i en nästan späd ålder, skild ifrån alla sina bekanta, framställd så tillsägandes ur barnkammaren på en stor skådeplats, där hon skulle ådraga sig allas uppmärksamhet och utan förberedelse spela rollen af en drottning, blef naturligtvis embarasserad: och högheten medförde så ringa tröst, att hon understundom ej kunde dölja sina tårar.
Konungen, som tycktes för henne hafva fattat en uppriktig kärlek, var likväl kall till sitt lynne och grannlaga på den etikett, hvilken han trodde tillhöra sin gemåls värdighet att iakttaga. Hon förstod sig föga på annat än att utan förbehåll öfverlåta sig åt den oskyldiga tillgifvenhet, hon efter hand fattade för de damer, henne närmast umgåfvo; och bland dem hade fröken Friesendorff den gåfva att innan kort tillvinna sig ett nästan uteslutande förtroende. Drottningen umgicks med henne såsom kamrat; och konungen, som märkte det, lät förstå något missnöje. Ändtligen, några veckor efter förmälningen, då konungen en förmiddag sökte drottningen i hennes rum och fann henne bevista fröken Friesendorffs toilett, blef han däröfvör förtörnad och lät samma dag antyda denna fröken att begifva sig från hofvet, hvilket ock genast verkställdes.
Hvad som egentligen förelupit vid detta tillfälle, och om någon fälld oförsigtig utlåtelse, som kommit för konungens öron, uppväckt hans vrede, är obekant. Men fröken Friesendorffs förafskedande åtföljdes af en synbar köld emellan det höga paret, så att konungen sedermera tillbragte den mesta tiden af vintren ensam på Haga och få nätter med sin unga gemål. Hennes lefnad blef enformig och ledsam, hvilket naturligtvis hade en obehaglig verkan på hennes sinne; hvarvid hon visade föga lust att låta undervisa sig i svenska språket och historien samt andra i hennes ställning nödiga stycken. Denna egensinnighet förvärrade det onda. Det torde kunnat snarare hjälpas, om drottningens öfverhofmästarinna, grefvinnan Piper, egt lika mycket vett som välmening, eller ock änkedrottningen, som annars för sin sonfru hyste mycken tillgifvenhet, därmed förenat mera verksamhet.
Denna obehagliga ställning fortfor nästan hela vintern. Drottningen, inskränkt inom sitt hof, lefde såsom i ett kloster och tillbragte tiden i enskildt umgänge bland sina unga damer med barnsligt ras;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
