Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möda kunnat dämpas, sammangaddningar upptäcktes och Irland var i full insurrektion. Lord Malmesbury, som förflutna året varit i Paris, afgick till Lille, hvarthän franska direktorium äfven afskickade tvenne plenipotentiairer. Men detta sammanträde syntes mera ega rum för att utdraga tiden än att driftigt verka till fredens återställande. Fransyska plenipotentiairerna yrkade, att allt skulle åter försättas på samma fot som före krigets utbrott, och engelsmännen ville nödvändigt behålla de af holländarne eröfrade besittningar. Lord Malmesbury förebar i vigtiga frågor samma brist på instruktioner, som det nästlidna året, hvarigenom täta kurirer måste afskickas, och öfverläggningarne fingo ett trögt samt ofta afbrutet lopp.
Emellertid skedde en revolution i Paris. Natten till den 4 Sept. arresterades Pichegru och franska direktoren Barthélemy med många flera ledamöter af lagstiftande corpsen, under förevändning, att de förehaft anslag till konungamaktens återupplifvande i samråd med Frankrikes fiender. Direktoren Carnot hade undkommit med flykten. Ingen formlig ransakning anställdes, men flera dokumenter uppgåfvos, hvarmedelst man för allmänheten ville gifva färg åt denna våldsamhet. De arresterade dömdes summario processu att deporteras till Cayenne, hvilket verkställdes i all stillhet. Det vissa var, att en faktion slagit den andra utur brädet, och som den segrande icke älskade freden, afgingo nya plenipotentiairer till Lille, som lade för lord Malmesbury ett ultimatum med fråga, om han hade instruktioner att det bifalla; och då hans svar blef nekande, ansades han att inom 24 timmar förfoga sig därifrån för att i London skaffa sig fullständigare instruktioner: han afreste och franska plenipotentiairerna qvarblefvo för syn skull att afbida hans återkomst, hvilken dock ej inträffade, sedan engelska ministèren på det högsta blifvit stött af detta skymfande steg, utan afbröts kongressen efter två månaders fruktlös sammanvaro.
Denna förändring i Frankrike var i det fallet mänskligare än de förra, att den kostade ingen människa lifvet. Men emigranter, som hoptals under det mera moderata systemet åter inkommit i landet under villkor att antaga den nya konstitutionen, utjagades mangrannt, utan hopp att någonsin få återkomma.
Konferenserna om en definitiv fred med kejsaren hade emellertid under många svårigheter blifvit fortsatta i Udine. De nalkades nu ändtligen sitt slut, och den 17 Oktober undertecknades denna fred i Campo-Formio, en by nära vid Udine, af Bonaparte på Frankrikes sida och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
