Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos H. Maj:t och dem som honom närmast omgåfvo eller hade hans förtroende, en farhåga för alla, äfven filosofiska nyheter.
Några drag må anföras. Den bekante Kant ansågs för en farlig kättare. Man hade uppsnappat utur hans system, att han kullkastat alla filosofiska bevis för Guds varelse, då man nämligen tager ordet bevis i sin strängaste bemärkelse. Han blef således rent af hållen för atheist; hans skrifter, som voro kända och lästa vid rikets högskolor, för irriga och förledande och hela hans lära såsom farlig för samhällsordningen. Generalen baron Taube, som vistades i Tyskland och flitigt uppvaktade konungen med bref, underrättade om våren 1799 H. Maj:t om den anekdoten, att konungen i Preussen vid ett bevistadt förhör med eleverna i krigsakademien hört dem examineras i Kantska filosofien med så mycket missnöje, att han ej allenast förbjudit all vidare undervisning i detta grillfängeri, sägande att hans officerare behöfde kunna marschera och ej raisonnera, utan jämväl afsatt "pedanten", d. ä. professorn, som varit deras lärare. Konungen hade den svagheten att låta införa detta bref och denna apokryfiska anekdot, dock anonymt, i Dagligt Allehanda, hvarest det gjorde en elak verkan och ansågs såsom låg smädelse af okunnigheten emot en stigande upplysning; saken blef ock i journalen "Läsning i blandade ämnen" med en skarp kritik releverad, hvarvid konungen, som visast var, lät bero.
Vid detta tillfälle må nämnas, att general Taube den 15 Aug. afled vid Carlsbad. Han hade haft svag helsa i många år, var öfver sextio år gammal och borde således kunnat förmodas hafva genom naturens sig själf lemnade åtgärd hunnit sitt mål. Men alla tankar voro så uppspända på jacobinism, att gift nödvändigt skulle hafva del däri. Det utspriddes vara honom bibragt i Berlin genom tillställning af franske ministern därstädes de Sieyès och hofkansleren v. Engeström, hvilken hade haft baron Taube till gäst vid en souper och, underrättad att hans förråd af Malaga-vin trutit, hade skänkt honom några buteljer. Detta vin fick nu skuld för hans död, utan all undersökning som chemice lätt kunnat anställas, och oaktadt medici vid kroppens öppnande funnit en gallartad sjukdom hafva befordrat honom till grafven. Man misstänkte hertiginnans hofmästarinna, grefvinnan Sophie Fersen, med hvilken baron Taube rest och hvars amant han länge varit, för upphofvet till denna grofva smädelse emot en man, hvars förföljare baron Taube varit, men hvars ära och rena karakter innan kort segrade öfver ilskans anfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
