Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtryck genom tryckfrihetens förqväfvande och egenmäktiga arresteringar, m. m.; och då lagstiftande corpserna nu begynte tala högt, beskylldes dessa medborgare att vilja tysta dem genom 70 ledamöters häktande. Sådant påskyndade den förändring, att trenne direktorer, Treilhard, Lareveillère och Merlin, den 17 och 18 Juni måste nedlägga sina ämbeten. Rewbell hade redan genom lottning tillförne gått bort och lemnat sitt rum åt Sieyès, som ansågs för hufvudman för den nya revolutionen. Af de gamla direktorerna var således blott Barras qvar. Till efterträdare åt de tre afdankade valdes Moulins, Gohier och Ducos. Härigenom stillades väl oron till en del inom landet, utom det att chouanerna ånyo bröto löst i vestra departementerna, men i det hela fick dock kriget en föga förmånligare vändning. Resten af franska arméen i Neapel blef på sitt återtåg under Macdonald slagen vid Piacenza. Den 15 Aug. blef fransk-italienska arméen under Joubert åter slagen vid Novi, där den nämnde öfvergeneralen själf föll. Den enda ort i Italien, som utom Savoyen och Nizza vid årets slut återstod af fransk besittning, var Genua med dess område.
Pius VI var af Italiens prinsar den olyckligaste. Han hade vid fransosernas anfall mot Toscana blifvit flyttad till Parma; när kriget närmade sig dit, inom fransk gräns till Briançon; samt, då äfven denna gräns syntes hotad, ännu längre in i landet till Valence i Dauphiné. Han bar sin fångenskap med mod, sin ålderdom oaktadt; såg sin stat återtagen af ryssar, turkar och neapolitanare, men för dem och icke för sig; och afled den 29 Aug. i sitt 83 ålders och pontifikats 25:e år. Han begrofs med anständighet, och kardinalerna samlades under kejserligt beskydd till nytt påfveval i Venedig.
Vid Rhenströmmen hade kriget dragit sig in uti Schweiz, hvilket fattiga land blef en tummelplats för alla möjliga förödelser. Fransmännen syntes där använda all sin återstående styrka att bibehålla sig, förmodligen emedan deras gräns åt den sidan är den minst bevarade. Också voro händelserna därstädes emellan ärkehertig Carl och Masséna mindre afgörande. Mot sommarens slut lemnade ärkehertigen Schweiz och begaf sig åt nejden af Mannheim, såsom det sades, att betäcka denna del af Tyskland. Ryska trupperna skilde sig däremot från de kejserliga i Italien och inryckte under Korsakoff i Schweiz. Rätta anledningen lärer varit söndring emellan den förgudade Suwarow och österrikiska befälet, vanlig verkan af kombinerade arméers förrättningar, helst denne ryss ensamt tillegnat sig äran af sistnämnde befälhafvares tappra och honom i skicklighet öfverträffande förhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
