Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen som icke med olust fann sin bouppteckning i regeringens händer; och denna ledsnad var förenad med fruktan för det vidsträcktare bruk, däraf kunde göras utöfver hvad nu var föremålet, i en tid då behofven voro stora och makten gränslös. I det hopp att man i allmänhet skulle använda öfverflödigt silfver till afbördande af den förestående afgiften, helst det nu till nyttjande förbudet icke mera borde smickra fåfängan, öppnades emellertid banken till dess emottagande emot förskrifningar med fyra procents ränta, hvilka kunde användas antingen till klarerande af merbemälda afgift eller till insättande i den till inrättning fastställda diskonten. Men priset, 20 sk. lodet, ehuru efter intrinseka värdet alldeles proportioneradt för kontrollsilfver emot riksdalerns, afskräckte så många, i anseende till förlusten af arbetslönen, att denna insamling blef vida under hvad man förmodat. Jag fruktar ock, att man mycket misstagit sig i de provisionella kalkylerna öfver de enskildas silfverförråd.
Man hade på höft under riksdagen påräknat, att allmänna förmögenheten efter uppskattning skulle uppgå till 225 millioner r:dr specie. Till utgörande af 4 1/2 millioners afgift skulle då två procent af förmögenheten förslå. De flesta föreställde sig ock, att ofvannämnda förmögenhetssumma var mycket för knappt tilltagen, och att öfverskottet skulle blifva så stort, att man kunde slippa med 1 à 1 1/2 procents afgift. Men utgången ådagalade ett annat förhållande. Hela riksbouppteckningens belopp fanns till slut icke stiga till mer än 200 millioner. Denna var icke den enda missräkning. Handelns och landets tillstånd lade oöfvervinnerliga hinder i vägen mot realisationens vid riksdagen beslutade företagande med 1801 års början och förmögenhetsafgiftens indrifvande det innevarande och nästa året. Osäkerheten under sjökriget tillät nästan inga svenska exportvarors utförande; en ny missväxt gjorde betydliga spannmålsinförskrifningar nödiga. Det värsta var, att utrikes tillgångarne på denna vara äfven voro knappa och priset högt. I en sådan ställning uppsteg en tunna råg om hösten i flera provinser af riket till 12 r:dr. Man bäfvade för hungersnöd öfver vintern i själfva hufvudstaden; och ett tillstånd af ryske kejsaren, att 60,000 tunnor spannmål finge ifrån Lifland införas, ansågs för en räddning. Olyckligtvis och genom irring i anstalterna från ryska sidan hunno ej, innan vintern inträffade, mer än 20,000 tunnor af detta förråd att till Stockholm hemtas. De uppfyllde dock sitt ändamål; och hugnade man sig af hoppet att nästa vår erhålla återstoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
